Kaaatchaaooo

Min lille kille har varit på semester, utan sina föräldrar. Han tog helt sonika med sig momma och ett gäng till och drog till Tunisien. Nu är han hemma igen, och vi kan andas ut. Det har varit en pärs medan han varit borta, jobbigt värre. Men nu är han, som sagt, hemma igen. Allt är lugnt och bra igen.

Och livet traskar på i sin takt, det är dagislämningar, jobb och dagishämtningar och så snurrar det på (nästan) varje dag, hela veckan lång. Det känns lite tröttsamt när man tänker på den kommande veckan men sen rullar det liksom på, och veckan är slut igen, och en ny tar vid. Ibland undrar man om det här är det som var tänkt med livet, att det är såhär det ska rulla på nu? Och man drömmer och rikedom och berömmelse och ett lugnt liv där man inte har några bekymmer.
Men utan nedgångar finns väl heller inga uppgångar, och det är ju ändå dom man på något vis strävar efter.

Men så länge familjen är hel finns det hopp