Mellis

Idag fick det bli "godea" och macka till mellis efter en snöig dag på "daggis"

Ibland är man lite mindre smart...

Vi har kommit på att det är bra om Atle kunde få sig en tripp trapp stol, eller något liknande. Något han kan klättra både upp i och ner från alldeles själv, det blir så mycket enklare då. Det har vi kommit på nu, när ungen är nästan två. Bättre sent än aldrig. Vi hade ju lika gärna kunnat köpa en sån på en gång, som första matstol, men icke. Dom är inte gratis, absolut inte, men dom är snygga och väldigt bra, sen kan väl lillasyster ta över den sen när Atle är för stor för den. Sen är det ju inte sagt att de här är de enda barnen vi vill ha, det kanske kommer någon till nån gång som vill sitta och äta i den, och då behöver man bara köpa till en bygel eller så...
Så nu ska vi nog dra iväg och köpa en sån, det får liksom bli en liten förskottsjulklapp till unge herrn, hoppas han kommer trivas med den...

Fotogenic

Livrädd? Ja, det ser så ut. Kanske ska berätta att själen inte försvinner om man blir fotograferad...

Swedol

Pappa handlar skruv och vi ritar lite, skojigt ställe det här...

Fascination

Jag fascineras av mig själv, jag beundrar mig själv, inte jämt men mer och mer ofta.
Under de flesta av dygnets vakna timmar tänker jag på barnen, för det mesta full fokus på barnen. Kanske inte så att jag sitter och molstirrar på dom en hel dag, men tankarna surrar alltsom oftast runt hur dom har det, vad dom vill och sedan efter bästa förmåga uppfylla deras önskemål. Mat, blöjor, sömn ja, vad det nu kan vara.
Det är många gånger slitsamt att ha den kollen, att inte släppa kollen. Så också på hemmet. Jag vill att det ska vara fint här hemma, för min egen skull, för att jag ska trivas. Jag vill trivas. Barnen vill och ska trivas. Det är inte alltid jag orkar genomföra allt jag funderar på, men tankarna finns där jämt, om att där ska det städas, det där borde diskas och dom där kläderna bör tvättas. Det är tröttsamt då mina tankar tycks vara de enda som tänks.
Maten är ett annat stort aber, alla vill äta, alla blir hungriga och det finns en kock, eller åtminstone en som verkställer tankarna om att vi borde äta genom att faktiskt laga mat.

Det var en liten, liten del av mina söndagsfunderingar

Älskade ungar

Ligger i sängen och funderar över att man aldrig borde ta något för givet. Jag är otroligt tacksam över att jag har mina goungar. Mina fina...

Snart så

Det är inte långt borta till riktig vändning nu...

Kan själv

Han är rätt självgående ändå, nog för att han häller ut vattnet själv men han torkar upp det också...

Och nu då?

Nu är det över, klarrt och betarrt! MJ-konserten som rockade Stora Kyrkan som aldrig förr.
Som alltid var man ett nervvrak innan, men som alltid så ordnar det till sig när det väl är dags.
Det var galet roligt, väldigt fint, väldigt bra på alla sätt och vis! Fin dans, fin sång...ja, allt!

Nu kan man andas en stund innan det är dags för nästa grej, vad nu det kan vara?

Inte illa

Nu är lillan snart runt på mage på riktigt

Eh?

Vem har påstått att man inte kan sitta såhär i en babysitter?

Tagga till

Ikväll gäller det! Ikväll blir det konsert för hela slanten. Så nu gäller det att tagga till, nu är det på riktigt. Snart sätter nervositeten in och det är nog det värsta. Men det påstås att lite nervositet är bara bra, för att tagga till lite extra. Funderar starkt på om jag ska käka en massa pasta för att ladda, det är väl så dom gör dom som springer maraton och åker Vasaloppet och grejar?

Tre sololåtar ska avverkas, det är där nervositeten kommer in, texterna får inte glömmas. Brukar vara noga med att jag ska kunna allt utantill, det blir lättare så, då kan man spela ut mer och är inte bunden av/vid ett notställ. Igår gick det inte som jag hade tänkt när vi repade, men det ordnar sig nog tills ikväll....

Såå, idag smäller det!

Hoppas den går att äta

Varför gav jag mig på att göra detta? Pannkaka har ju aldrig varit min grej...

Kvällsfika

Jag antar att alla prettomammor därute skulle säga att socker är galet fel, men lite pepparkaka och mjölk såhär på kvällskvisten är aldrig fel

Dagens middag

Köttfärssås på älgfärs ö spagetti attåt. Kann dä bli bätter

Pluggar

Så här ser min tillvaro ut innan showtime, textplugg a'la Karin. På onsdag smäller det...

En dag på stan

Det är slitsamt att ränna på stan

Håll i er

Nu ska jag skryta om barnen...nä inte riktigt så, men jag måste bara få ur mig hur rolig jag tycker sonen är. Han har blivit rätt mån om sin lillasyster, eller ja. Men han vill nog helt enkelt att hon ska vara där han vill. Ligger hon i babygymet då ska hon sitta i babysittern och sitter hon i den så ska hon ligga i babygymet. Han går helt sonika fram till henne och säger "Kom" och försöker självmant frakta henne till närmsta lämpliga ställe. Sen ställer han sig och pekar på nästa ställe och säger "Atii", vilket betyder lillasyster, då ska hon byta häng-ställe. Rolig är han, han brukar även lappa på henne när hon skriker för mycket....hon stör väl kanske antar jag. Då är det bara att avstyra sen får hon en puss och det mesta går finemang...

Det är kul att ha barn...nästan jämt i alla fall...

Livet är mobilt

Har precis, med hjälp av Linnéa, fått igång mobilbloggningen. Kanske det bästa som finns har jag nu konstaterat. Bara skicka in en bild och en text, och det är klart utan att ens behöva logga in, fantastiskt....
Så nu kommer det nog dyka upp lite fler bilder här, vilket även jag tycker känns bra då det är rätt trist att läsa bloggar som är helt utan bilder och med superlånga inlägg. Försöker undvika mastodont-inlägg, men ibland har man ju något riktigt viktigt att ta upp (tycker jag själv i alla fall) och då kan de bli rätt långa....

I morrn är det rep. som står på schemat hela eftermiddagen. Får jag bara till en outfit så ordnar det sig nog....

Ute och rastar barn, tråkigt utan snö och med stenhård sandlåda

Frukost

Tänk om man fick äta bara ost till frukost, vad livet hade varit härligt då...

Någonting

...en trött mamma inte vill höra är hur himla bra det går för andra mammor, jag har insett det nu. När Atle var mindre var han hur lugn och go som helst, men nu är det full fart och han rivs ibland, nyps ibland och bits ibland. Då är det skönt, som sliten mamma, att det finns dom som har det lika. Att det finns andra som har barn som inte gör som Föräldrarna vill. Jag har nog blivit en sån mamma som har ett sånt där barn som alla andra mammor tycker är ouppfostrat, men så är det inte. Det är bara det att när man skäller på honom så blir det värre, då bara skrattar han och fortsätter hitta på otyg.
Men jag älskar honom ändå, mest av allt i hela världen. Min alldeles egna lilla huligan...

Jag undrar

Sitter just nu och tittar på Schindlers List, en mycket bra film! Och jag undrar följande: Skulle detta kunna ha ägt rum i dag, eller är vi för pålästa om människors lika värde? Om förföljelsen inte skulle ägt rum alls, skulle den då kunna göra det nu. Om man inte visste det man vet nu?
Nu har det ju tyvärr hänt och med det i ryggen kanske det inte skulle kunna göras igen. Eller görs det lite nu och då runt om i världen utan att man egentligen märker något?
För mig är det ju så främmande att resonera att en männsika skulle vara sämre än någon annan så för mig är det ofattbart att det ens har hänt.
Att så många oskyldiga dog, och ingen sa någonting. Nu fanns det ju fina människor som hjälpte till, som fick många judar undan en säker död. Men de som genomförde allt detta, all förintelse måste ha skött det grymt "snyggt" om ingen ens sa ett pip.
Jag var inte där och vet inte hur det gick till, vad som sades och troddes. Men jag vet att det är fel, det var fel då, och det är fel nu.

Men åter till frågan, skulle det kunna hända nu? Eller händer det någonstans utan att det är någon som säger något? Händer det kanske i mindre skala? Men pågår etnisk rensning någonstans? Jag hoppas inte det, för då faller min tro för den moderna människan. Det är 2009 och vi borde veta bättre...

Sjuka

Fick, eller snarare gav mig själv en liten funderare idag. Hur pass kinkig SKA man egentligen vara med förkylning, snuva, hosta och whatever när det gäller barnen?
Jag är inte så himla noga, trots att Atle går på dagis. Jag har blivit uppväxt med devisen "har man inte feber är man inte sjuk" och jag känner att jag själv är benägen att dra åt det hållet. Har Atle hostat mycket på natten men ändå är sitt glada, vanliga jag på morgonen är det klart han får gå på dagis ändå. Har han magsjuka får han såklart vara hemma tills han är frisk.
Det mesta går väl runt runt där i alla fall, eller?
Jag går lite mer på allmäntillståndet, är han pigg så anser jag att han orkar ranta runt på dagis.

Jag vet inte. Hur gör ni?

Ok, here´s one for ya

Om det nu är någon som läser den här bloggen så får ni mer än gärna kommentera, men inte bara det. Det skulle vara kul att höra vad ni vill läsa om. Det känns som att det är rätt tråkigt att bara skriva om vardagliga ting hela tiden, och ibland ta ett dyk till något galet djupt.
Den är lite väl spretig den här bloggen känner jag. Ni kanske efterlyser fler bilder? Ska försöka bättra mig på den fronten, men jag är mer lat än vad som är lovligt såå. Men jag ska försöka bli galet bra på det, för jag tycker själv att bloggar utan bilder är tråkiga.

Jag får kanske ta och bli en idéspruta och skriva ner saker som jag fastnar för under dagen och hitta på nåt kul om det när det är läge att sätta det på print här.
För det mesta flyter jag ju bara med i livet och har slutat störa mig så mycket på saker och ting, men nåt ska man väl kunna hitta. Kanske med en liten blandning av bilder på barnen, bara jag får tummen ur och ladda upp dom till datorn. Kanske även ska forska i det här med mobilbloggning....

Ja, ni får bestämma lite. Jag hoppas i alla fall att det är nån som läser...

Hjärnspinn

Ibland går min hjärna i spinn, den funderar, tänker och grubblar, främst grubblar. Jag undrar var jag fått det ifrån, vem annan i min familj/släkt är drabbad av detta? Det är inte alltid så kul ska jag säga, även om jag tycker om att fundera på saker ibland. Roliga saker, spännande saker. Men allt som oftast hamnar den bara i något självdestruktivt grubbleri som får mig att bara vilja lämna kroppen och glömma allt. Lobotomi känns vid dessa tillfällen som det enda rätta. Jag blir trött på mig själv, och trött på tankarna för vid dessa tillfällen åstadkommer de inte något riktigt vettigt och viktigt, de bara snurrar runt.

Nu kretsar dom för det mesta kring barnen och hemmet (mitt liv), men den senaste veckan har dom varit upptagna av annat också. En annan familj. Jag gråter med er...

Kanske skulle en lösning vara någon sorts filindelning i "hår"disken? Ett arkivskåp kanske?
Äh, nu är det sent och inget vettigt kommer ur skallen...

Jag är tråkig, jag vet

Kanske ska man skriva nåt, det var väl ett tag sen. Men faktum är att det inte händer så värst mycket, dagarna rullar på. Vi går till dagis och hem igen och till dagis och hem igen och....ja.

Vill däremot att det ska bli vinter på riktigt, är inte någon stor fan av det här med höststormar. Gillar inte alls när det blåser, får ont i huvud och öron.

Hoppas på tidig kväll ikväll, om nu inte Tussan kommit på att hon ska vara vaken, jag hör hur hon ligger o låter lite där uppe...