Vi bakar muffins...
torsdag 31 december 2009
måndag 28 december 2009
onsdag 23 december 2009
måndag 21 december 2009
fredag 18 december 2009
torsdag 17 december 2009
tisdag 15 december 2009
Prata prata prata
Jag är oerhört tacksam att jag har ett barn som pratar rätt mycket, det blir inte längre så mycket frustration från unge herrns sida nu när han kan göra sig förstådd mer eller mindre. Visst har vi fighter, måååånga, men det är mer av trots från tidigare nämnda herres sida. Han vill så klart ha det på sitt sätt, men det är inte alltid man får som man vill. Försöker tala om det för honom med jämna mellanrum, att livet kommer bli väldigt tufft om han tror att han ska få som han vill jämt. Men vi kommer ändå rätt bra överens. Han är ju världens gofis, han t.o.m säger det själv, så man får sina mysiga stunder på soffan när han bara vill kramas och sitta i mammans knä, sånt gillas.
Ja, det var denna kvartalsrapport.
Nu: sängen
Ja, det var denna kvartalsrapport.
Nu: sängen
måndag 14 december 2009
söndag 13 december 2009
Fri
Jag vill att mina barn ska vara fria, fria att tänka vad/hur dom vill, fria att vara precis som dom vill. Kunna känna att man får vara som man är. Känna och veta att dom duger som dom är, att dom är fina människor. Att vara individer.
Det finns många fördomar i vårt samhälle som kan sätta käppar i hjulet för det mesta. Dessa stoppar även mig, men jag vill att mina barn ska kunna se förbi det och bara strunta i det.
Vad skulle omgivningen säga om jag satte på Atle en klänning? Varför bryr jag mig egentligen?
Jag vill att han ska bli ett fritt barn, att han ska få vara barn så länge han kan. Han ska få ha nagellack om han vill, han ska få ha rosetter i håret och rosa strumpbyxor om han vill.
Men andras fördomar hindrar mig lite, det ska jag erkänna. Men jag tänkte bryta ner det nu, vi börjar smått men vi måste börja någonstans. Någon generation måste börja någonstans...så är det bara...
Det finns många fördomar i vårt samhälle som kan sätta käppar i hjulet för det mesta. Dessa stoppar även mig, men jag vill att mina barn ska kunna se förbi det och bara strunta i det.
Vad skulle omgivningen säga om jag satte på Atle en klänning? Varför bryr jag mig egentligen?
Jag vill att han ska bli ett fritt barn, att han ska få vara barn så länge han kan. Han ska få ha nagellack om han vill, han ska få ha rosetter i håret och rosa strumpbyxor om han vill.
Men andras fördomar hindrar mig lite, det ska jag erkänna. Men jag tänkte bryta ner det nu, vi börjar smått men vi måste börja någonstans. Någon generation måste börja någonstans...så är det bara...
fredag 11 december 2009
Kön
Jag har tänkt och finurlat och funderat, på det här med pojkar och flickor, könsroller som börjar redan när bebben är kvar i magen. Kan det vara kul att ta reda på könet på den ofödda bebisen så man kan köpa särskilda kläder i förväg?
Visst kan det vara kul att köpa små söta klänningar till flickor (så har även jag gjort) och lite tuffare kläder till killar. Sen kommer väl också den påstådda prinsessfasen för tjejor?! Nä, jag vet inte det jag.
Blir faktiskt förgrymmad när jag ser de stora klädkedjorna dela in babykläderna i flick- och pojkkläder. Ska det vara så, ska bebisar delas in i så strikta könsroller redan från dag ett?
Barn har inget behov av, så tidigt i livet, att veta att dom är tjej eller kille, om dom har snopp eller inte. Den frågan kommer tids nog. Man måste inte köpa bara bilar och traktorer till pojkar och dockor till tjejer, nä baske mig.
Blir det olidligt varmt i sommar får Atle en klänning, det är svalt och skönt i värmen!!!
Visst kan det vara kul att köpa små söta klänningar till flickor (så har även jag gjort) och lite tuffare kläder till killar. Sen kommer väl också den påstådda prinsessfasen för tjejor?! Nä, jag vet inte det jag.
Blir faktiskt förgrymmad när jag ser de stora klädkedjorna dela in babykläderna i flick- och pojkkläder. Ska det vara så, ska bebisar delas in i så strikta könsroller redan från dag ett?
Barn har inget behov av, så tidigt i livet, att veta att dom är tjej eller kille, om dom har snopp eller inte. Den frågan kommer tids nog. Man måste inte köpa bara bilar och traktorer till pojkar och dockor till tjejer, nä baske mig.
Blir det olidligt varmt i sommar får Atle en klänning, det är svalt och skönt i värmen!!!
torsdag 10 december 2009
onsdag 9 december 2009
tisdag 8 december 2009
uuäärk
Varför har jag ingen energi? Ingen alls? Just nu är jag i och för sig förkyld, men det verkar kvitta. Jag är trött och slut och vill egentligen ingenting.
Kanske är det så att min energi går åt till att tänka på barn och hem HEEEELA TIDEN?!
Jag kanske inte gör så mycket, förutom att leka med barn, mata barn och laga all mat och tvätta all tvätt. Men jag dammsuger väldigt sällan och städar inte så där galet mycket heller. Men jag tänker på det konstant, att det ser förjävligt ut här hemma. Det är ändå tur att barnen finns så man har något glädjeämne i alla fall. Även om Atle är så trotsig ibland så jag vill slita mitt hår...
Just nu avundas jag dom somhar det fint och städat hemma, som har 17 barn, men ändå hinner med hemmet och sig själva. Hur gör ni?
Kanske är det så att min energi går åt till att tänka på barn och hem HEEEELA TIDEN?!
Jag kanske inte gör så mycket, förutom att leka med barn, mata barn och laga all mat och tvätta all tvätt. Men jag dammsuger väldigt sällan och städar inte så där galet mycket heller. Men jag tänker på det konstant, att det ser förjävligt ut här hemma. Det är ändå tur att barnen finns så man har något glädjeämne i alla fall. Även om Atle är så trotsig ibland så jag vill slita mitt hår...
Just nu avundas jag dom somhar det fint och städat hemma, som har 17 barn, men ändå hinner med hemmet och sig själva. Hur gör ni?
Grötlunch
Han ville ha gröt till lunch så då fick han det. Och ja, han har fortfarande pyjamas på sig...
lördag 5 december 2009
Det värker
Ibland törnar kroppen mot känslor som skapar smärta, som ilar i hjärtat.
Vänner som far illa. Vänner som finns i mina tankar varje dag. Fina människor som kämpar trots de värsta av motgångar, trots de värsta av känslor. Starka människor. Jag grubblar och funderar och förundras över styrkan människor, trots allt, besitter. Viljan, förmågan att kunna fortsätta, att måsta fortsätta.
Mina tankar finns hos dom, hos er, alltid.
Vänner som far illa. Vänner som finns i mina tankar varje dag. Fina människor som kämpar trots de värsta av motgångar, trots de värsta av känslor. Starka människor. Jag grubblar och funderar och förundras över styrkan människor, trots allt, besitter. Viljan, förmågan att kunna fortsätta, att måsta fortsätta.
Mina tankar finns hos dom, hos er, alltid.
Jag undrar
Nu kommer ett inlägg som kanske kommer uppröra, frågan är bara hur jag ska lägga fram det på bästa sätt...
Jag anser att den förälder som är hemma med barnen mest har större rätt till total egotid. Kanske för att jag själv är hemma med barnen just nu. Med det sagt tycker jag alltså att jobbet är en plats för egotid, man kanske inte får slappa på jobbet som man kanske skulle göra om man spenderade den egotiden hemma. Men faktum är att på jobbet är man inte i någon mamma/pappa-roll, man är anställd och knappast då som just förälder, utan som dig själv. Där får man vara den man är/var innan man fick barn. Jag tycker det är viktigt med egotid, men inte hur viktigt som helst. Jag kan lika gärna ha kvalitetstid med Atle, men någon gång måste man få vara bara sig själv.
Jag kan sakna att vara hemma själv, helt själv. Att ha hela lägenheten för sig själv och få göra som man vill. Men å andra sidan är det mitt aktiva val att skaffa barn och så tätt dessutom så jag lastar ingen annan för det, men ett helt dygn (eller två) alldeles ensam hemma hade inte varit fy skam.
Om det är någon som upprörs över att jag diskuterar ämnet att det är skönt att vara ifrån sina barn lite då man själv valt att skaffa som, då får dom tro vad dom vill. Jag orkar inte ens bemöda mig med att ursäkta mina åsikter för jag ser det såklart som självklart att man älskar sina barn...äh, ni som fattar, fattar väl och ni som inte fattar får låta bli....
Jag anser att den förälder som är hemma med barnen mest har större rätt till total egotid. Kanske för att jag själv är hemma med barnen just nu. Med det sagt tycker jag alltså att jobbet är en plats för egotid, man kanske inte får slappa på jobbet som man kanske skulle göra om man spenderade den egotiden hemma. Men faktum är att på jobbet är man inte i någon mamma/pappa-roll, man är anställd och knappast då som just förälder, utan som dig själv. Där får man vara den man är/var innan man fick barn. Jag tycker det är viktigt med egotid, men inte hur viktigt som helst. Jag kan lika gärna ha kvalitetstid med Atle, men någon gång måste man få vara bara sig själv.
Jag kan sakna att vara hemma själv, helt själv. Att ha hela lägenheten för sig själv och få göra som man vill. Men å andra sidan är det mitt aktiva val att skaffa barn och så tätt dessutom så jag lastar ingen annan för det, men ett helt dygn (eller två) alldeles ensam hemma hade inte varit fy skam.
Om det är någon som upprörs över att jag diskuterar ämnet att det är skönt att vara ifrån sina barn lite då man själv valt att skaffa som, då får dom tro vad dom vill. Jag orkar inte ens bemöda mig med att ursäkta mina åsikter för jag ser det såklart som självklart att man älskar sina barn...äh, ni som fattar, fattar väl och ni som inte fattar får låta bli....
fredag 4 december 2009
Promenad
Så blir det när folk, som är lite bekväma av sig, åker buss mellan stan och Jamtli...vi går hem
Varm saft
Tänkte att det kanske kunde vara läge att blogga lite. Grejen är väl att jag inte har så himla mycket att skriva om, allt jag kommer på under dagarna glömmer jag bort. Därför är det nästan bättre med mobilbloggen, då behöver man inte logga in utan bara dra iväg en bild vid rätt tillfälle.
Atle har varit sjukm, men är på dagis igen idag. Jag har inte så mycket negativt att säga om dagis förutom att det är lite störigt när dom ber en att vara noga med att märka kläderna och sen får man ändå kläder som inte är Atles...det enda jag kan komma på som jag inte har märkt är tjocksockarna, men dom har han fått behålla. Får jag fundera fritt så tror jag inte ens dom kollar på strumpor och vantar utan bara på större kläder....jaja, nog om det.
Jag har för övrigt börjat jobba lite, det är rätt kul. Att få göra något annat ibland, men det är lite rörigt också nu när det är nytt och fint. Man hittar ju inte saker man behöver...
Nu: krypa in i under en filt i soffan...
Atle har varit sjukm, men är på dagis igen idag. Jag har inte så mycket negativt att säga om dagis förutom att det är lite störigt när dom ber en att vara noga med att märka kläderna och sen får man ändå kläder som inte är Atles...det enda jag kan komma på som jag inte har märkt är tjocksockarna, men dom har han fått behålla. Får jag fundera fritt så tror jag inte ens dom kollar på strumpor och vantar utan bara på större kläder....jaja, nog om det.
Jag har för övrigt börjat jobba lite, det är rätt kul. Att få göra något annat ibland, men det är lite rörigt också nu när det är nytt och fint. Man hittar ju inte saker man behöver...
Nu: krypa in i under en filt i soffan...
tisdag 1 december 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
