Den här veckan är en vecka jag inte borde ha haft barn. Jag har varit helt ur spel på den fronten och barnen har varit lika avigt inställda dom. Vissa gånger får man bara inte till det och allt grundar sig i min inställning till hur dagen kommer te sig. Är jag trött blir jag lättretlig vilket, såklart, smittar av sig på barnen.
Jag hoppas att Atle når en ålder snart då han kan leka eller göra saker själv i större utsträckning, för just nu kräver han väldigt mycket av mig att till och med en så enkel grej som att laga mat blir ett oerhört projekt. Han vill liksom sitta fast vid mig hela tiden och det gör det lite tjorvigt när man har en till att hålla koll på.
Men som man säger: Efter regn kommer solsken. Så även här, efter en hel dag med bara jag tid så hade jag idag helt nya krafter till att laga mat med en hel barnaskara runt fötterna. Att kämpa för att hålla lillan vaken en liten stund extra verkade inte heller särskilt slitsamt.
Vissa dagar känner man sig som den sämsta mamma som vandrat på denna jord, och andra (de flesta) tycker man att man får ihop tiden väldigt bra, att allt klaffar och funkar precis som man tänkt. Den största behållningen är glada, nöjda barn som trivs i varandras sällskap, det är då man får bekräftat att man faktiskt klarar det rätt bra ändå...
torsdag 28 januari 2010
onsdag 27 januari 2010
måndag 25 januari 2010
När blir det?
När blir man stor? När uppnår man de drömmar man har för sig själv? Och hur gör man?
Hur når man sina mål? När man är en människa med hemliga drömmar om hur det ska vara? När man är en människa som har svårt att avsluta projekt? När man är en människa som vill mycket men inte når hela vägen fram?
Det finns mycket jag vill, det finns mycket jag önskar. Men hur gör man om man inte kan? Kan man lära sig allt man vill, eller är man född med vissa talanger?
Hur gör man för att formulera allt man har inom sig? Hur öppnar man sig?
Ibland blir det bara för mycket....
Hur når man sina mål? När man är en människa med hemliga drömmar om hur det ska vara? När man är en människa som har svårt att avsluta projekt? När man är en människa som vill mycket men inte når hela vägen fram?
Det finns mycket jag vill, det finns mycket jag önskar. Men hur gör man om man inte kan? Kan man lära sig allt man vill, eller är man född med vissa talanger?
Hur gör man för att formulera allt man har inom sig? Hur öppnar man sig?
Ibland blir det bara för mycket....
onsdag 20 januari 2010
Atle Skipper
Jag sa att jag tyckte moossissmeten ser lite torr ut, men bagarn tyckte att det var viktigt att den innehöll så mycket fibrer som möjligt...
Tänk om
...om min huvudkudde kunde läsa tankar
...om min huvudkudde kunde prata
Den får nog höra både det ena och andra,, den bär alla mina tankar på kvällen och natten. Tankar som ställer till det för sömnen, tankar som inte låter mig sova.
Den som ha lätt att somna på kvällen är endera helt utmattad fysiskt, har förmågan att inte grubbla alls, eller har helt enkelt inte något att grubbla på.
Så ni som somnar direkt, helt ovaggade på kvällen/natten kan fundera på varför. Och varför den som ligger sömnlös bredvid inte gör det. Vem tänker och grubblar? Vem ororar sig för allt? Vem försöker i huvudet fixa så att allt blir rätt?
OM jag ändå ibland kunde koppla ifrån mina tankar och vara lite mer karl så skulle det nog gå att sova också....
...om min huvudkudde kunde prata
Den får nog höra både det ena och andra,, den bär alla mina tankar på kvällen och natten. Tankar som ställer till det för sömnen, tankar som inte låter mig sova.
Den som ha lätt att somna på kvällen är endera helt utmattad fysiskt, har förmågan att inte grubbla alls, eller har helt enkelt inte något att grubbla på.
Så ni som somnar direkt, helt ovaggade på kvällen/natten kan fundera på varför. Och varför den som ligger sömnlös bredvid inte gör det. Vem tänker och grubblar? Vem ororar sig för allt? Vem försöker i huvudet fixa så att allt blir rätt?
OM jag ändå ibland kunde koppla ifrån mina tankar och vara lite mer karl så skulle det nog gå att sova också....
måndag 18 januari 2010
Bitterfitta
Risken är stor att jag kommer sluta som en sådan. I alla fall känns det så just idag. Vissa dagar har man stor lust att bara tacka för sig, lämna helvetet som det ser ut, lämna resten som befinner sig i det och bara dra ut och iväg för sig själv. Irritationen den här gången beror nog i stort på att det är fel tid på månaden, men det ser inte jag ändå som någon ursäkt. Jag tänker sannerligen inte be om ursäkt för att jag är sur och less, det är inte mitt problem hur som.
Jag sitter snällt på ändan och väntar, väntar på att någon annan ska fatta beslut, ta initiativ. Ja, jag väntar och väntar.
Det finns många små irritationsmoment i vardagen lite när man vill. Det finns säkert många som tycker jag redan är bitter eller sur, och det bjuder jag på.
En ärlig fråga till nära och/eller kära, hur gör man för att inte tappa orken/lusten/viljan?
När man bara vill skrika huvudet av någon...hur gör man då för att bli lite gladare?
Deppigt kanske det låter, men även det bjuder jag på idag
Jag sitter snällt på ändan och väntar, väntar på att någon annan ska fatta beslut, ta initiativ. Ja, jag väntar och väntar.
Det finns många små irritationsmoment i vardagen lite när man vill. Det finns säkert många som tycker jag redan är bitter eller sur, och det bjuder jag på.
En ärlig fråga till nära och/eller kära, hur gör man för att inte tappa orken/lusten/viljan?
När man bara vill skrika huvudet av någon...hur gör man då för att bli lite gladare?
Deppigt kanske det låter, men även det bjuder jag på idag
Sitt-träning
Det går ganska bra när mamma är med som moraliskt stöd... Det är ingen brådska, hon lär nog kunna sitta när hon ska börja gymnasiet i alla fall...
lördag 16 januari 2010
fredag 15 januari 2010
Ja, jag säger då det...
...tekniken når bara längre och längre ner i åldrarna, kanske hon ska få en egen telefon så man kan ringa och höra var hon befinner sig;)
onsdag 13 januari 2010
Orka
Jag tycker om när jag har det fint här hemma, när det är rent och det inte är en massa saker överallt. Det är inte alltid det blir som jag tycker, inte alltid det ser ut som jag vill. Jag skulle säkert kunna städa och feja som en galning om jag ville, men just nu prioriterar jag lite annat och plockar istället när andan faller på. Det är ganska passande när det infaller i samband med att Atle är på dagis, då skulle jag till och med kunna dammsuga utan att någon gråter ögonen ur sig.
Men jag ska erkänna att jag hellre sitter med famnen full med barn och myser i soffan än att mitt hem är skinande rent varje dag.
Men en sak som kanske skulle bota unge herrns dammsugarefobi är nog att vi dammsög mycket oftare, då skulle han nog vänja sig. Jag drar mig dock för det, just eftersom det blir sånt jäkla liv varje gång.
Just nu är jag inge perfekt städhjälp eller husfru, och jag tänker då rakt inte städa bara för att gubben vill ha det fint. Då får han baske mig städa själv, som det verkar har han rätt hög toleransnivå så det bekommer nog inte honom att det är saker överallt.
Något jag gärna vill ha är tips på bra och snygg förvaring. För jag har en massa prylar men ingenstans att göra av dem....
Men jag ska erkänna att jag hellre sitter med famnen full med barn och myser i soffan än att mitt hem är skinande rent varje dag.
Men en sak som kanske skulle bota unge herrns dammsugarefobi är nog att vi dammsög mycket oftare, då skulle han nog vänja sig. Jag drar mig dock för det, just eftersom det blir sånt jäkla liv varje gång.
Just nu är jag inge perfekt städhjälp eller husfru, och jag tänker då rakt inte städa bara för att gubben vill ha det fint. Då får han baske mig städa själv, som det verkar har han rätt hög toleransnivå så det bekommer nog inte honom att det är saker överallt.
Något jag gärna vill ha är tips på bra och snygg förvaring. För jag har en massa prylar men ingenstans att göra av dem....
tisdag 12 januari 2010
Världsledande=omodern?
Ska erkänna att jag, en liten stund, tittade på Dr Phil idag. Och sanna mina ord jag höll på att svimma i soffan. Där medverkar ynkliga små män som inte är kapabla att ta hand om hus, hem och barn nu när dom blivit arbetslösa. De skämdes över att vara "hemmapappa", det var visst mannens sak att försörja hemmet och följaktligen kvinnans sak att stanna hemma och ta hand om markservicen. Men hallå, nån jävla måtta får det väl ändå vara.
Jag tycker inte alla gånger att Sverige är så himla framstående inom jämställdhet, men i detta fall verkar vi vara ljusår före det stora landet i väst.
Så länge nån har ett jobb så är väl saken biff? Så länge pengarna rullar in spelar det väl inte så stor roll vem som drar in dom?
Jag tycker verkligen dessa svaga karlar ska ta sig i skinnet och komma hit och titta hur svenska män gör. Dom skulle sätta i halsen när dom fick veta att min sambo läser saga för, och nattar barnen, och han byter 1000 blöjor utan att klaga. Han kan till och med, håll i er nu, tänka sig att vara hemma och vara pappaledig så jag får jobba lite. Han ska nog inte flytta till USA min karl, där man ska skämmas som karl om man åker till affären och köper en liter mjölk....
Nä fy...man kanske har det rätt bra ändå...
Jag tycker inte alla gånger att Sverige är så himla framstående inom jämställdhet, men i detta fall verkar vi vara ljusår före det stora landet i väst.
Så länge nån har ett jobb så är väl saken biff? Så länge pengarna rullar in spelar det väl inte så stor roll vem som drar in dom?
Jag tycker verkligen dessa svaga karlar ska ta sig i skinnet och komma hit och titta hur svenska män gör. Dom skulle sätta i halsen när dom fick veta att min sambo läser saga för, och nattar barnen, och han byter 1000 blöjor utan att klaga. Han kan till och med, håll i er nu, tänka sig att vara hemma och vara pappaledig så jag får jobba lite. Han ska nog inte flytta till USA min karl, där man ska skämmas som karl om man åker till affären och köper en liter mjölk....
Nä fy...man kanske har det rätt bra ändå...
Ge aldrig upp
Och det hände sig att mamman gick på skattjakt i sandlådan. Hon hittade lite av varje, till och med den så eftertraktade spaden...
måndag 11 januari 2010
Färigmyst...
Nu är man tillbaka i vardagen, med allt vad det innebär. Dagispromenader och en större smula planering. Nu har man mest bara lallat runt i närmare en månad vilket såklart varit skönt, men det är även skönt att få lite ordning på tillvaron.
Jag har till och med börjat fundera på att börja jobba, det verkar bli mars som det ser ut nu. Det ska bli skönt det med. Jag älskar verkligen att vara hemma med barnen, men det ska faktiskt bli kul med lite ombytta roller, jag tror inte heller ekonomin tar så himla mycket, vi klarar oss alltid.
Det kommer kännas väldigt konstigt att inte vara hemma med dom små, dom är ju det bästa jag har. men jag lämnar dom i tryggt förvar hos deras far...
Nu ska jag roa mig, med något av det roligaste jag vet "Days of our lives"....
Jag har till och med börjat fundera på att börja jobba, det verkar bli mars som det ser ut nu. Det ska bli skönt det med. Jag älskar verkligen att vara hemma med barnen, men det ska faktiskt bli kul med lite ombytta roller, jag tror inte heller ekonomin tar så himla mycket, vi klarar oss alltid.
Det kommer kännas väldigt konstigt att inte vara hemma med dom små, dom är ju det bästa jag har. men jag lämnar dom i tryggt förvar hos deras far...
Nu ska jag roa mig, med något av det roligaste jag vet "Days of our lives"....
torsdag 7 januari 2010
Tänker
På många sätt kan livet te sig orättvist
På många sätt visar livet att allt inte alls har en mening
Ibland händer saker som rör omkring allt, som gör en annan människas liv till kaos
Saker som förvandlar ett fint, vackert liv till ett av de svartaste hål
Mina tankar går till fina människor som fått oönskade vändningar på sin tillvaro
Det finns ingen rättvisa, det finns många fel
Liv som tar slut nästan innan dom börjat
Liv som tar slut
En värmande kram skickar jag till kära vänner som behöver det bäst
Mina tankar finns hos er varje dag
På många sätt visar livet att allt inte alls har en mening
Ibland händer saker som rör omkring allt, som gör en annan människas liv till kaos
Saker som förvandlar ett fint, vackert liv till ett av de svartaste hål
Mina tankar går till fina människor som fått oönskade vändningar på sin tillvaro
Det finns ingen rättvisa, det finns många fel
Liv som tar slut nästan innan dom börjat
Liv som tar slut
En värmande kram skickar jag till kära vänner som behöver det bäst
Mina tankar finns hos er varje dag
onsdag 6 januari 2010
måndag 4 januari 2010
Sammanfattning kanske?
Så ska man då kanske ta och se över det gångna året, sammanfatta och kanske hoppas att kommande/nuvarande år blir annorlunda på de sätt man önskar.
2009 var sannerligen ett år av alla möjliga bra och, rent ut sagt, förjävliga händelser.
Om jag ska försöka dra mig till minnes så kanske jag kan luska fram vad som har hänt.
Vi köpte en finfin lägenhet i slutet av 2008 och flyttade in i den i januari 2009 under en släng av magsjuka, men det gick det med.
Atle fyllde sitt första år och det var härligt med barnkalas även om det är mest för föräldrarnas skull, det blev dödskalletårta och en massa gott fika och trevligt folk såklart.
Sen var det dags att jobba en kortis innan det var dags för nästa barn.
Efter detta blev det vår och jag jobbade till och från, sommaren började närma sig och så även datum för nedkomst. Datumet kom och gick, men ingen bebbe. Skulle såklart gå över denna gången med, men tack och lov blev det bara fyra dagar övertid. Snabbt gick det när hon väl kikade ut och en flicka såklart, vilket jag egentligen visste.
Sommaren kom och gick, tiden går fort med två små, och det var plötsligt dags för Atle att börja på dagis. Spännande tyckte mamman, sonen glatt ovetande om vad som komma skulle. Men det funkar fint!
Lärde känna ett helt gäng nya människor genom dagis och har lyckats få en promenadkompis på köpet...
Sen hände saker som ingen vill ska hända, sånt som inte ska få hända. En vän förlorade sitt barn och det går inte en dag utan att jag tänker på henne och hennes familj. All styrka till er..
Och plötsligt blev det jul och nyår, och här är vi nu. Ett nytt år, med nya (påstådda) möjligheter. Vi får väl se vad som lurar bakom knuten...
2009 var sannerligen ett år av alla möjliga bra och, rent ut sagt, förjävliga händelser.
Om jag ska försöka dra mig till minnes så kanske jag kan luska fram vad som har hänt.
Vi köpte en finfin lägenhet i slutet av 2008 och flyttade in i den i januari 2009 under en släng av magsjuka, men det gick det med.
Atle fyllde sitt första år och det var härligt med barnkalas även om det är mest för föräldrarnas skull, det blev dödskalletårta och en massa gott fika och trevligt folk såklart.
Sen var det dags att jobba en kortis innan det var dags för nästa barn.
Efter detta blev det vår och jag jobbade till och från, sommaren började närma sig och så även datum för nedkomst. Datumet kom och gick, men ingen bebbe. Skulle såklart gå över denna gången med, men tack och lov blev det bara fyra dagar övertid. Snabbt gick det när hon väl kikade ut och en flicka såklart, vilket jag egentligen visste.
Sommaren kom och gick, tiden går fort med två små, och det var plötsligt dags för Atle att börja på dagis. Spännande tyckte mamman, sonen glatt ovetande om vad som komma skulle. Men det funkar fint!
Lärde känna ett helt gäng nya människor genom dagis och har lyckats få en promenadkompis på köpet...
Sen hände saker som ingen vill ska hända, sånt som inte ska få hända. En vän förlorade sitt barn och det går inte en dag utan att jag tänker på henne och hennes familj. All styrka till er..
Och plötsligt blev det jul och nyår, och här är vi nu. Ett nytt år, med nya (påstådda) möjligheter. Vi får väl se vad som lurar bakom knuten...
söndag 3 januari 2010
Ledig!?
Kan det vara läge att skriva något kanske, och inte bara mobilblogga? Det känns som att hela livet tagit julledigt, det är ingen ordning på allting här hemma, mat-tider och uppstigningar är huller om buller dagarna i ända, men snart är rutinerna tillbaka och man kan falla in i det som brukar vara.
Egentligen har jag en hel att skriva om, saker jag funderar på till och från, men jag glömmer det mesta eller tappar förmågan att uttrycka mig till och från. Jag ska nog börja skriva ner saker och ting så kanske det blir nåt vettigt här med ibland...
Ciao så länge
Egentligen har jag en hel att skriva om, saker jag funderar på till och från, men jag glömmer det mesta eller tappar förmågan att uttrycka mig till och från. Jag ska nog börja skriva ner saker och ting så kanske det blir nåt vettigt här med ibland...
Ciao så länge
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
