Vi bakar muffins...
torsdag 31 december 2009
måndag 28 december 2009
onsdag 23 december 2009
måndag 21 december 2009
fredag 18 december 2009
torsdag 17 december 2009
tisdag 15 december 2009
Prata prata prata
Jag är oerhört tacksam att jag har ett barn som pratar rätt mycket, det blir inte längre så mycket frustration från unge herrns sida nu när han kan göra sig förstådd mer eller mindre. Visst har vi fighter, måååånga, men det är mer av trots från tidigare nämnda herres sida. Han vill så klart ha det på sitt sätt, men det är inte alltid man får som man vill. Försöker tala om det för honom med jämna mellanrum, att livet kommer bli väldigt tufft om han tror att han ska få som han vill jämt. Men vi kommer ändå rätt bra överens. Han är ju världens gofis, han t.o.m säger det själv, så man får sina mysiga stunder på soffan när han bara vill kramas och sitta i mammans knä, sånt gillas.
Ja, det var denna kvartalsrapport.
Nu: sängen
Ja, det var denna kvartalsrapport.
Nu: sängen
måndag 14 december 2009
söndag 13 december 2009
Fri
Jag vill att mina barn ska vara fria, fria att tänka vad/hur dom vill, fria att vara precis som dom vill. Kunna känna att man får vara som man är. Känna och veta att dom duger som dom är, att dom är fina människor. Att vara individer.
Det finns många fördomar i vårt samhälle som kan sätta käppar i hjulet för det mesta. Dessa stoppar även mig, men jag vill att mina barn ska kunna se förbi det och bara strunta i det.
Vad skulle omgivningen säga om jag satte på Atle en klänning? Varför bryr jag mig egentligen?
Jag vill att han ska bli ett fritt barn, att han ska få vara barn så länge han kan. Han ska få ha nagellack om han vill, han ska få ha rosetter i håret och rosa strumpbyxor om han vill.
Men andras fördomar hindrar mig lite, det ska jag erkänna. Men jag tänkte bryta ner det nu, vi börjar smått men vi måste börja någonstans. Någon generation måste börja någonstans...så är det bara...
Det finns många fördomar i vårt samhälle som kan sätta käppar i hjulet för det mesta. Dessa stoppar även mig, men jag vill att mina barn ska kunna se förbi det och bara strunta i det.
Vad skulle omgivningen säga om jag satte på Atle en klänning? Varför bryr jag mig egentligen?
Jag vill att han ska bli ett fritt barn, att han ska få vara barn så länge han kan. Han ska få ha nagellack om han vill, han ska få ha rosetter i håret och rosa strumpbyxor om han vill.
Men andras fördomar hindrar mig lite, det ska jag erkänna. Men jag tänkte bryta ner det nu, vi börjar smått men vi måste börja någonstans. Någon generation måste börja någonstans...så är det bara...
fredag 11 december 2009
Kön
Jag har tänkt och finurlat och funderat, på det här med pojkar och flickor, könsroller som börjar redan när bebben är kvar i magen. Kan det vara kul att ta reda på könet på den ofödda bebisen så man kan köpa särskilda kläder i förväg?
Visst kan det vara kul att köpa små söta klänningar till flickor (så har även jag gjort) och lite tuffare kläder till killar. Sen kommer väl också den påstådda prinsessfasen för tjejor?! Nä, jag vet inte det jag.
Blir faktiskt förgrymmad när jag ser de stora klädkedjorna dela in babykläderna i flick- och pojkkläder. Ska det vara så, ska bebisar delas in i så strikta könsroller redan från dag ett?
Barn har inget behov av, så tidigt i livet, att veta att dom är tjej eller kille, om dom har snopp eller inte. Den frågan kommer tids nog. Man måste inte köpa bara bilar och traktorer till pojkar och dockor till tjejer, nä baske mig.
Blir det olidligt varmt i sommar får Atle en klänning, det är svalt och skönt i värmen!!!
Visst kan det vara kul att köpa små söta klänningar till flickor (så har även jag gjort) och lite tuffare kläder till killar. Sen kommer väl också den påstådda prinsessfasen för tjejor?! Nä, jag vet inte det jag.
Blir faktiskt förgrymmad när jag ser de stora klädkedjorna dela in babykläderna i flick- och pojkkläder. Ska det vara så, ska bebisar delas in i så strikta könsroller redan från dag ett?
Barn har inget behov av, så tidigt i livet, att veta att dom är tjej eller kille, om dom har snopp eller inte. Den frågan kommer tids nog. Man måste inte köpa bara bilar och traktorer till pojkar och dockor till tjejer, nä baske mig.
Blir det olidligt varmt i sommar får Atle en klänning, det är svalt och skönt i värmen!!!
torsdag 10 december 2009
onsdag 9 december 2009
tisdag 8 december 2009
uuäärk
Varför har jag ingen energi? Ingen alls? Just nu är jag i och för sig förkyld, men det verkar kvitta. Jag är trött och slut och vill egentligen ingenting.
Kanske är det så att min energi går åt till att tänka på barn och hem HEEEELA TIDEN?!
Jag kanske inte gör så mycket, förutom att leka med barn, mata barn och laga all mat och tvätta all tvätt. Men jag dammsuger väldigt sällan och städar inte så där galet mycket heller. Men jag tänker på det konstant, att det ser förjävligt ut här hemma. Det är ändå tur att barnen finns så man har något glädjeämne i alla fall. Även om Atle är så trotsig ibland så jag vill slita mitt hår...
Just nu avundas jag dom somhar det fint och städat hemma, som har 17 barn, men ändå hinner med hemmet och sig själva. Hur gör ni?
Kanske är det så att min energi går åt till att tänka på barn och hem HEEEELA TIDEN?!
Jag kanske inte gör så mycket, förutom att leka med barn, mata barn och laga all mat och tvätta all tvätt. Men jag dammsuger väldigt sällan och städar inte så där galet mycket heller. Men jag tänker på det konstant, att det ser förjävligt ut här hemma. Det är ändå tur att barnen finns så man har något glädjeämne i alla fall. Även om Atle är så trotsig ibland så jag vill slita mitt hår...
Just nu avundas jag dom somhar det fint och städat hemma, som har 17 barn, men ändå hinner med hemmet och sig själva. Hur gör ni?
Grötlunch
Han ville ha gröt till lunch så då fick han det. Och ja, han har fortfarande pyjamas på sig...
lördag 5 december 2009
Det värker
Ibland törnar kroppen mot känslor som skapar smärta, som ilar i hjärtat.
Vänner som far illa. Vänner som finns i mina tankar varje dag. Fina människor som kämpar trots de värsta av motgångar, trots de värsta av känslor. Starka människor. Jag grubblar och funderar och förundras över styrkan människor, trots allt, besitter. Viljan, förmågan att kunna fortsätta, att måsta fortsätta.
Mina tankar finns hos dom, hos er, alltid.
Vänner som far illa. Vänner som finns i mina tankar varje dag. Fina människor som kämpar trots de värsta av motgångar, trots de värsta av känslor. Starka människor. Jag grubblar och funderar och förundras över styrkan människor, trots allt, besitter. Viljan, förmågan att kunna fortsätta, att måsta fortsätta.
Mina tankar finns hos dom, hos er, alltid.
Jag undrar
Nu kommer ett inlägg som kanske kommer uppröra, frågan är bara hur jag ska lägga fram det på bästa sätt...
Jag anser att den förälder som är hemma med barnen mest har större rätt till total egotid. Kanske för att jag själv är hemma med barnen just nu. Med det sagt tycker jag alltså att jobbet är en plats för egotid, man kanske inte får slappa på jobbet som man kanske skulle göra om man spenderade den egotiden hemma. Men faktum är att på jobbet är man inte i någon mamma/pappa-roll, man är anställd och knappast då som just förälder, utan som dig själv. Där får man vara den man är/var innan man fick barn. Jag tycker det är viktigt med egotid, men inte hur viktigt som helst. Jag kan lika gärna ha kvalitetstid med Atle, men någon gång måste man få vara bara sig själv.
Jag kan sakna att vara hemma själv, helt själv. Att ha hela lägenheten för sig själv och få göra som man vill. Men å andra sidan är det mitt aktiva val att skaffa barn och så tätt dessutom så jag lastar ingen annan för det, men ett helt dygn (eller två) alldeles ensam hemma hade inte varit fy skam.
Om det är någon som upprörs över att jag diskuterar ämnet att det är skönt att vara ifrån sina barn lite då man själv valt att skaffa som, då får dom tro vad dom vill. Jag orkar inte ens bemöda mig med att ursäkta mina åsikter för jag ser det såklart som självklart att man älskar sina barn...äh, ni som fattar, fattar väl och ni som inte fattar får låta bli....
Jag anser att den förälder som är hemma med barnen mest har större rätt till total egotid. Kanske för att jag själv är hemma med barnen just nu. Med det sagt tycker jag alltså att jobbet är en plats för egotid, man kanske inte får slappa på jobbet som man kanske skulle göra om man spenderade den egotiden hemma. Men faktum är att på jobbet är man inte i någon mamma/pappa-roll, man är anställd och knappast då som just förälder, utan som dig själv. Där får man vara den man är/var innan man fick barn. Jag tycker det är viktigt med egotid, men inte hur viktigt som helst. Jag kan lika gärna ha kvalitetstid med Atle, men någon gång måste man få vara bara sig själv.
Jag kan sakna att vara hemma själv, helt själv. Att ha hela lägenheten för sig själv och få göra som man vill. Men å andra sidan är det mitt aktiva val att skaffa barn och så tätt dessutom så jag lastar ingen annan för det, men ett helt dygn (eller två) alldeles ensam hemma hade inte varit fy skam.
Om det är någon som upprörs över att jag diskuterar ämnet att det är skönt att vara ifrån sina barn lite då man själv valt att skaffa som, då får dom tro vad dom vill. Jag orkar inte ens bemöda mig med att ursäkta mina åsikter för jag ser det såklart som självklart att man älskar sina barn...äh, ni som fattar, fattar väl och ni som inte fattar får låta bli....
fredag 4 december 2009
Promenad
Så blir det när folk, som är lite bekväma av sig, åker buss mellan stan och Jamtli...vi går hem
Varm saft
Tänkte att det kanske kunde vara läge att blogga lite. Grejen är väl att jag inte har så himla mycket att skriva om, allt jag kommer på under dagarna glömmer jag bort. Därför är det nästan bättre med mobilbloggen, då behöver man inte logga in utan bara dra iväg en bild vid rätt tillfälle.
Atle har varit sjukm, men är på dagis igen idag. Jag har inte så mycket negativt att säga om dagis förutom att det är lite störigt när dom ber en att vara noga med att märka kläderna och sen får man ändå kläder som inte är Atles...det enda jag kan komma på som jag inte har märkt är tjocksockarna, men dom har han fått behålla. Får jag fundera fritt så tror jag inte ens dom kollar på strumpor och vantar utan bara på större kläder....jaja, nog om det.
Jag har för övrigt börjat jobba lite, det är rätt kul. Att få göra något annat ibland, men det är lite rörigt också nu när det är nytt och fint. Man hittar ju inte saker man behöver...
Nu: krypa in i under en filt i soffan...
Atle har varit sjukm, men är på dagis igen idag. Jag har inte så mycket negativt att säga om dagis förutom att det är lite störigt när dom ber en att vara noga med att märka kläderna och sen får man ändå kläder som inte är Atles...det enda jag kan komma på som jag inte har märkt är tjocksockarna, men dom har han fått behålla. Får jag fundera fritt så tror jag inte ens dom kollar på strumpor och vantar utan bara på större kläder....jaja, nog om det.
Jag har för övrigt börjat jobba lite, det är rätt kul. Att få göra något annat ibland, men det är lite rörigt också nu när det är nytt och fint. Man hittar ju inte saker man behöver...
Nu: krypa in i under en filt i soffan...
tisdag 1 december 2009
måndag 30 november 2009
fredag 27 november 2009
Ibland är man lite mindre smart...
Vi har kommit på att det är bra om Atle kunde få sig en tripp trapp stol, eller något liknande. Något han kan klättra både upp i och ner från alldeles själv, det blir så mycket enklare då. Det har vi kommit på nu, när ungen är nästan två. Bättre sent än aldrig. Vi hade ju lika gärna kunnat köpa en sån på en gång, som första matstol, men icke. Dom är inte gratis, absolut inte, men dom är snygga och väldigt bra, sen kan väl lillasyster ta över den sen när Atle är för stor för den. Sen är det ju inte sagt att de här är de enda barnen vi vill ha, det kanske kommer någon till nån gång som vill sitta och äta i den, och då behöver man bara köpa till en bygel eller så...
Så nu ska vi nog dra iväg och köpa en sån, det får liksom bli en liten förskottsjulklapp till unge herrn, hoppas han kommer trivas med den...
Så nu ska vi nog dra iväg och köpa en sån, det får liksom bli en liten förskottsjulklapp till unge herrn, hoppas han kommer trivas med den...
torsdag 26 november 2009
Fotogenic
Livrädd? Ja, det ser så ut. Kanske ska berätta att själen inte försvinner om man blir fotograferad...
måndag 23 november 2009
söndag 22 november 2009
Fascination
Jag fascineras av mig själv, jag beundrar mig själv, inte jämt men mer och mer ofta.
Under de flesta av dygnets vakna timmar tänker jag på barnen, för det mesta full fokus på barnen. Kanske inte så att jag sitter och molstirrar på dom en hel dag, men tankarna surrar alltsom oftast runt hur dom har det, vad dom vill och sedan efter bästa förmåga uppfylla deras önskemål. Mat, blöjor, sömn ja, vad det nu kan vara.
Det är många gånger slitsamt att ha den kollen, att inte släppa kollen. Så också på hemmet. Jag vill att det ska vara fint här hemma, för min egen skull, för att jag ska trivas. Jag vill trivas. Barnen vill och ska trivas. Det är inte alltid jag orkar genomföra allt jag funderar på, men tankarna finns där jämt, om att där ska det städas, det där borde diskas och dom där kläderna bör tvättas. Det är tröttsamt då mina tankar tycks vara de enda som tänks.
Maten är ett annat stort aber, alla vill äta, alla blir hungriga och det finns en kock, eller åtminstone en som verkställer tankarna om att vi borde äta genom att faktiskt laga mat.
Det var en liten, liten del av mina söndagsfunderingar
Under de flesta av dygnets vakna timmar tänker jag på barnen, för det mesta full fokus på barnen. Kanske inte så att jag sitter och molstirrar på dom en hel dag, men tankarna surrar alltsom oftast runt hur dom har det, vad dom vill och sedan efter bästa förmåga uppfylla deras önskemål. Mat, blöjor, sömn ja, vad det nu kan vara.
Det är många gånger slitsamt att ha den kollen, att inte släppa kollen. Så också på hemmet. Jag vill att det ska vara fint här hemma, för min egen skull, för att jag ska trivas. Jag vill trivas. Barnen vill och ska trivas. Det är inte alltid jag orkar genomföra allt jag funderar på, men tankarna finns där jämt, om att där ska det städas, det där borde diskas och dom där kläderna bör tvättas. Det är tröttsamt då mina tankar tycks vara de enda som tänks.
Maten är ett annat stort aber, alla vill äta, alla blir hungriga och det finns en kock, eller åtminstone en som verkställer tankarna om att vi borde äta genom att faktiskt laga mat.
Det var en liten, liten del av mina söndagsfunderingar
Älskade ungar
Ligger i sängen och funderar över att man aldrig borde ta något för givet. Jag är otroligt tacksam över att jag har mina goungar. Mina fina...
torsdag 19 november 2009
Kan själv
Han är rätt självgående ändå, nog för att han häller ut vattnet själv men han torkar upp det också...
Och nu då?
Nu är det över, klarrt och betarrt! MJ-konserten som rockade Stora Kyrkan som aldrig förr.
Som alltid var man ett nervvrak innan, men som alltid så ordnar det till sig när det väl är dags.
Det var galet roligt, väldigt fint, väldigt bra på alla sätt och vis! Fin dans, fin sång...ja, allt!
Nu kan man andas en stund innan det är dags för nästa grej, vad nu det kan vara?
Som alltid var man ett nervvrak innan, men som alltid så ordnar det till sig när det väl är dags.
Det var galet roligt, väldigt fint, väldigt bra på alla sätt och vis! Fin dans, fin sång...ja, allt!
Nu kan man andas en stund innan det är dags för nästa grej, vad nu det kan vara?
onsdag 18 november 2009
Tagga till
Ikväll gäller det! Ikväll blir det konsert för hela slanten. Så nu gäller det att tagga till, nu är det på riktigt. Snart sätter nervositeten in och det är nog det värsta. Men det påstås att lite nervositet är bara bra, för att tagga till lite extra. Funderar starkt på om jag ska käka en massa pasta för att ladda, det är väl så dom gör dom som springer maraton och åker Vasaloppet och grejar?
Tre sololåtar ska avverkas, det är där nervositeten kommer in, texterna får inte glömmas. Brukar vara noga med att jag ska kunna allt utantill, det blir lättare så, då kan man spela ut mer och är inte bunden av/vid ett notställ. Igår gick det inte som jag hade tänkt när vi repade, men det ordnar sig nog tills ikväll....
Såå, idag smäller det!
Tre sololåtar ska avverkas, det är där nervositeten kommer in, texterna får inte glömmas. Brukar vara noga med att jag ska kunna allt utantill, det blir lättare så, då kan man spela ut mer och är inte bunden av/vid ett notställ. Igår gick det inte som jag hade tänkt när vi repade, men det ordnar sig nog tills ikväll....
Såå, idag smäller det!
tisdag 17 november 2009
Hoppas den går att äta
Varför gav jag mig på att göra detta? Pannkaka har ju aldrig varit min grej...
måndag 16 november 2009
Kvällsfika
Jag antar att alla prettomammor därute skulle säga att socker är galet fel, men lite pepparkaka och mjölk såhär på kvällskvisten är aldrig fel
söndag 15 november 2009
lördag 14 november 2009
fredag 13 november 2009
Håll i er
Nu ska jag skryta om barnen...nä inte riktigt så, men jag måste bara få ur mig hur rolig jag tycker sonen är. Han har blivit rätt mån om sin lillasyster, eller ja. Men han vill nog helt enkelt att hon ska vara där han vill. Ligger hon i babygymet då ska hon sitta i babysittern och sitter hon i den så ska hon ligga i babygymet. Han går helt sonika fram till henne och säger "Kom" och försöker självmant frakta henne till närmsta lämpliga ställe. Sen ställer han sig och pekar på nästa ställe och säger "Atii", vilket betyder lillasyster, då ska hon byta häng-ställe. Rolig är han, han brukar även lappa på henne när hon skriker för mycket....hon stör väl kanske antar jag. Då är det bara att avstyra sen får hon en puss och det mesta går finemang...
Det är kul att ha barn...nästan jämt i alla fall...
Det är kul att ha barn...nästan jämt i alla fall...
torsdag 12 november 2009
Livet är mobilt
Har precis, med hjälp av Linnéa, fått igång mobilbloggningen. Kanske det bästa som finns har jag nu konstaterat. Bara skicka in en bild och en text, och det är klart utan att ens behöva logga in, fantastiskt....
Så nu kommer det nog dyka upp lite fler bilder här, vilket även jag tycker känns bra då det är rätt trist att läsa bloggar som är helt utan bilder och med superlånga inlägg. Försöker undvika mastodont-inlägg, men ibland har man ju något riktigt viktigt att ta upp (tycker jag själv i alla fall) och då kan de bli rätt långa....
I morrn är det rep. som står på schemat hela eftermiddagen. Får jag bara till en outfit så ordnar det sig nog....
Så nu kommer det nog dyka upp lite fler bilder här, vilket även jag tycker känns bra då det är rätt trist att läsa bloggar som är helt utan bilder och med superlånga inlägg. Försöker undvika mastodont-inlägg, men ibland har man ju något riktigt viktigt att ta upp (tycker jag själv i alla fall) och då kan de bli rätt långa....
I morrn är det rep. som står på schemat hela eftermiddagen. Får jag bara till en outfit så ordnar det sig nog....
tisdag 10 november 2009
Någonting
...en trött mamma inte vill höra är hur himla bra det går för andra mammor, jag har insett det nu. När Atle var mindre var han hur lugn och go som helst, men nu är det full fart och han rivs ibland, nyps ibland och bits ibland. Då är det skönt, som sliten mamma, att det finns dom som har det lika. Att det finns andra som har barn som inte gör som Föräldrarna vill. Jag har nog blivit en sån mamma som har ett sånt där barn som alla andra mammor tycker är ouppfostrat, men så är det inte. Det är bara det att när man skäller på honom så blir det värre, då bara skrattar han och fortsätter hitta på otyg.
Men jag älskar honom ändå, mest av allt i hela världen. Min alldeles egna lilla huligan...
Men jag älskar honom ändå, mest av allt i hela världen. Min alldeles egna lilla huligan...
lördag 7 november 2009
Jag undrar
Sitter just nu och tittar på Schindlers List, en mycket bra film! Och jag undrar följande: Skulle detta kunna ha ägt rum i dag, eller är vi för pålästa om människors lika värde? Om förföljelsen inte skulle ägt rum alls, skulle den då kunna göra det nu. Om man inte visste det man vet nu?
Nu har det ju tyvärr hänt och med det i ryggen kanske det inte skulle kunna göras igen. Eller görs det lite nu och då runt om i världen utan att man egentligen märker något?
För mig är det ju så främmande att resonera att en männsika skulle vara sämre än någon annan så för mig är det ofattbart att det ens har hänt.
Att så många oskyldiga dog, och ingen sa någonting. Nu fanns det ju fina människor som hjälpte till, som fick många judar undan en säker död. Men de som genomförde allt detta, all förintelse måste ha skött det grymt "snyggt" om ingen ens sa ett pip.
Jag var inte där och vet inte hur det gick till, vad som sades och troddes. Men jag vet att det är fel, det var fel då, och det är fel nu.
Men åter till frågan, skulle det kunna hända nu? Eller händer det någonstans utan att det är någon som säger något? Händer det kanske i mindre skala? Men pågår etnisk rensning någonstans? Jag hoppas inte det, för då faller min tro för den moderna människan. Det är 2009 och vi borde veta bättre...
Nu har det ju tyvärr hänt och med det i ryggen kanske det inte skulle kunna göras igen. Eller görs det lite nu och då runt om i världen utan att man egentligen märker något?
För mig är det ju så främmande att resonera att en männsika skulle vara sämre än någon annan så för mig är det ofattbart att det ens har hänt.
Att så många oskyldiga dog, och ingen sa någonting. Nu fanns det ju fina människor som hjälpte till, som fick många judar undan en säker död. Men de som genomförde allt detta, all förintelse måste ha skött det grymt "snyggt" om ingen ens sa ett pip.
Jag var inte där och vet inte hur det gick till, vad som sades och troddes. Men jag vet att det är fel, det var fel då, och det är fel nu.
Men åter till frågan, skulle det kunna hända nu? Eller händer det någonstans utan att det är någon som säger något? Händer det kanske i mindre skala? Men pågår etnisk rensning någonstans? Jag hoppas inte det, för då faller min tro för den moderna människan. Det är 2009 och vi borde veta bättre...
fredag 6 november 2009
Sjuka
Fick, eller snarare gav mig själv en liten funderare idag. Hur pass kinkig SKA man egentligen vara med förkylning, snuva, hosta och whatever när det gäller barnen?
Jag är inte så himla noga, trots att Atle går på dagis. Jag har blivit uppväxt med devisen "har man inte feber är man inte sjuk" och jag känner att jag själv är benägen att dra åt det hållet. Har Atle hostat mycket på natten men ändå är sitt glada, vanliga jag på morgonen är det klart han får gå på dagis ändå. Har han magsjuka får han såklart vara hemma tills han är frisk.
Det mesta går väl runt runt där i alla fall, eller?
Jag går lite mer på allmäntillståndet, är han pigg så anser jag att han orkar ranta runt på dagis.
Jag vet inte. Hur gör ni?
Jag är inte så himla noga, trots att Atle går på dagis. Jag har blivit uppväxt med devisen "har man inte feber är man inte sjuk" och jag känner att jag själv är benägen att dra åt det hållet. Har Atle hostat mycket på natten men ändå är sitt glada, vanliga jag på morgonen är det klart han får gå på dagis ändå. Har han magsjuka får han såklart vara hemma tills han är frisk.
Det mesta går väl runt runt där i alla fall, eller?
Jag går lite mer på allmäntillståndet, är han pigg så anser jag att han orkar ranta runt på dagis.
Jag vet inte. Hur gör ni?
onsdag 4 november 2009
Ok, here´s one for ya
Om det nu är någon som läser den här bloggen så får ni mer än gärna kommentera, men inte bara det. Det skulle vara kul att höra vad ni vill läsa om. Det känns som att det är rätt tråkigt att bara skriva om vardagliga ting hela tiden, och ibland ta ett dyk till något galet djupt.
Den är lite väl spretig den här bloggen känner jag. Ni kanske efterlyser fler bilder? Ska försöka bättra mig på den fronten, men jag är mer lat än vad som är lovligt såå. Men jag ska försöka bli galet bra på det, för jag tycker själv att bloggar utan bilder är tråkiga.
Jag får kanske ta och bli en idéspruta och skriva ner saker som jag fastnar för under dagen och hitta på nåt kul om det när det är läge att sätta det på print här.
För det mesta flyter jag ju bara med i livet och har slutat störa mig så mycket på saker och ting, men nåt ska man väl kunna hitta. Kanske med en liten blandning av bilder på barnen, bara jag får tummen ur och ladda upp dom till datorn. Kanske även ska forska i det här med mobilbloggning....
Ja, ni får bestämma lite. Jag hoppas i alla fall att det är nån som läser...
Den är lite väl spretig den här bloggen känner jag. Ni kanske efterlyser fler bilder? Ska försöka bättra mig på den fronten, men jag är mer lat än vad som är lovligt såå. Men jag ska försöka bli galet bra på det, för jag tycker själv att bloggar utan bilder är tråkiga.
Jag får kanske ta och bli en idéspruta och skriva ner saker som jag fastnar för under dagen och hitta på nåt kul om det när det är läge att sätta det på print här.
För det mesta flyter jag ju bara med i livet och har slutat störa mig så mycket på saker och ting, men nåt ska man väl kunna hitta. Kanske med en liten blandning av bilder på barnen, bara jag får tummen ur och ladda upp dom till datorn. Kanske även ska forska i det här med mobilbloggning....
Ja, ni får bestämma lite. Jag hoppas i alla fall att det är nån som läser...
tisdag 3 november 2009
Hjärnspinn
Ibland går min hjärna i spinn, den funderar, tänker och grubblar, främst grubblar. Jag undrar var jag fått det ifrån, vem annan i min familj/släkt är drabbad av detta? Det är inte alltid så kul ska jag säga, även om jag tycker om att fundera på saker ibland. Roliga saker, spännande saker. Men allt som oftast hamnar den bara i något självdestruktivt grubbleri som får mig att bara vilja lämna kroppen och glömma allt. Lobotomi känns vid dessa tillfällen som det enda rätta. Jag blir trött på mig själv, och trött på tankarna för vid dessa tillfällen åstadkommer de inte något riktigt vettigt och viktigt, de bara snurrar runt.
Nu kretsar dom för det mesta kring barnen och hemmet (mitt liv), men den senaste veckan har dom varit upptagna av annat också. En annan familj. Jag gråter med er...
Kanske skulle en lösning vara någon sorts filindelning i "hår"disken? Ett arkivskåp kanske?
Äh, nu är det sent och inget vettigt kommer ur skallen...
Nu kretsar dom för det mesta kring barnen och hemmet (mitt liv), men den senaste veckan har dom varit upptagna av annat också. En annan familj. Jag gråter med er...
Kanske skulle en lösning vara någon sorts filindelning i "hår"disken? Ett arkivskåp kanske?
Äh, nu är det sent och inget vettigt kommer ur skallen...
måndag 2 november 2009
Jag är tråkig, jag vet
Kanske ska man skriva nåt, det var väl ett tag sen. Men faktum är att det inte händer så värst mycket, dagarna rullar på. Vi går till dagis och hem igen och till dagis och hem igen och....ja.
Vill däremot att det ska bli vinter på riktigt, är inte någon stor fan av det här med höststormar. Gillar inte alls när det blåser, får ont i huvud och öron.
Hoppas på tidig kväll ikväll, om nu inte Tussan kommit på att hon ska vara vaken, jag hör hur hon ligger o låter lite där uppe...
Vill däremot att det ska bli vinter på riktigt, är inte någon stor fan av det här med höststormar. Gillar inte alls när det blåser, får ont i huvud och öron.
Hoppas på tidig kväll ikväll, om nu inte Tussan kommit på att hon ska vara vaken, jag hör hur hon ligger o låter lite där uppe...
lördag 31 oktober 2009
Det finns saker som inte ska hända.
Det finns sorg som inte ska finnas.
Det finns tomhet vi kan vara utan.
Det finns liv som inte blir levda.
Det finns saknad man inte vill känna.
Allt detta finns nu hos er, allt detta ni inte skulle behövt känna.
Mitt hjärta värker för er, min kropp gråter för er skull.
Jag önskar jag kunde hjälpa.
Jag önskar det vore annorlunda.
Jag önskar ni sluppit undan. Detta.
Jag önskar det vore annorlunda.
Det finns sorg som inte ska finnas.
Det finns tomhet vi kan vara utan.
Det finns liv som inte blir levda.
Det finns saknad man inte vill känna.
Allt detta finns nu hos er, allt detta ni inte skulle behövt känna.
Mitt hjärta värker för er, min kropp gråter för er skull.
Jag önskar jag kunde hjälpa.
Jag önskar det vore annorlunda.
Jag önskar ni sluppit undan. Detta.
Jag önskar det vore annorlunda.
torsdag 29 oktober 2009
Det är konstigt
Livet kan förändras på ett ögonblick, på en sekund. Hur det ena stunden kan vara som det är tänkt, och sen är allt bara omkullvält.
Hur kan det finnas människor som tror att allt har en mening? Hur kan man tro att det finns ett syfte, en mening med detta?
För två väldigt fina, underbara människor har livet för alltid förändrats, det kommer aldrig aldrig bli sig likt. Det kan inte finnas en mening med det. De har nu fått uppleva saker en människa aldrig ska behöva.
Mina tankar går till dom, mina varmaste tankar, mina starkaste.
Mitt hjärta värker
Hur kan det finnas människor som tror att allt har en mening? Hur kan man tro att det finns ett syfte, en mening med detta?
För två väldigt fina, underbara människor har livet för alltid förändrats, det kommer aldrig aldrig bli sig likt. Det kan inte finnas en mening med det. De har nu fått uppleva saker en människa aldrig ska behöva.
Mina tankar går till dom, mina varmaste tankar, mina starkaste.
Mitt hjärta värker
onsdag 28 oktober 2009
måndag 26 oktober 2009
Magsnurr
Det finns få saker som gör mig så illa berörd som när ett barn dör, ett litet oskyldigt knyte som inte får uppleva världen med all dess med och motgångar.
När jag läser om barn som blivit ihjälslagna, barn som är sjuka, barn som far illa på än det ena än det andra sättet. Det får min mage att vrida sig, att knyta sig och tårarna kommer som på beställning. Jag vill inte, men jag sätter mig in i situationen som om det vore mina egna barn. Det blir inget bra av det, bara tårar och illamående.
Det är sånt man inte ska tänka på, men kan inte låta bli...
När jag läser om barn som blivit ihjälslagna, barn som är sjuka, barn som far illa på än det ena än det andra sättet. Det får min mage att vrida sig, att knyta sig och tårarna kommer som på beställning. Jag vill inte, men jag sätter mig in i situationen som om det vore mina egna barn. Det blir inget bra av det, bara tårar och illamående.
Det är sånt man inte ska tänka på, men kan inte låta bli...
söndag 25 oktober 2009
Vad händer?
Inte är det då mycket i alla fall. Den här helgen har gått i lugnets tecken, bara varit en massa hemmatid. Själv har jag knappt varit utanför dörren, men just nu gör det inte så mycket.
Har funderat fram och tillbaka huruvida jag ska vaccinera mig mot svinflunsan när det blir aktuellt, tillhör ju inte direkt någon riskgrupp så det lär ju dröja innan det blir min tur. Samtidigt känns det grymt onödigt då det påstås inte vara så himla farligt. Skulle vara för barnens skull då, så inte dom får det om jag skulle bli drabbad. Men enligt vad en barnläkare på BVC sa till mig så verkar dom små barnen inte vara särskilt hårt drabbade. Det visar sig väl. Är inget jag är särskilt rädd och orolig för hur som helst...
Ett tips: se inte filmen om du inte läst boken...
Har funderat fram och tillbaka huruvida jag ska vaccinera mig mot svinflunsan när det blir aktuellt, tillhör ju inte direkt någon riskgrupp så det lär ju dröja innan det blir min tur. Samtidigt känns det grymt onödigt då det påstås inte vara så himla farligt. Skulle vara för barnens skull då, så inte dom får det om jag skulle bli drabbad. Men enligt vad en barnläkare på BVC sa till mig så verkar dom små barnen inte vara särskilt hårt drabbade. Det visar sig väl. Är inget jag är särskilt rädd och orolig för hur som helst...
Ett tips: se inte filmen om du inte läst boken...
torsdag 22 oktober 2009
I like
Har fått ett helt gäng med kommentarer angående mitt förra inlägg och jag måste säga att jag tycker om det. Jag gillar att folk har åsikter och att dom uttrycker dom. Det finns många åsikter jag inte håller med om, många åsikter som jag kanske tycker är fel, men åsiktsfrihet är ändå viktigt. Man måste få tycka, hur fel det än är. Börjar man förbjuda sånt då är man illa ute. Sen kan man reglera farliga uttryck av "felaktiga" åsikter, hets mot folkgrupp t.ex. Hur mycket jag än tycker att rasism är fel så måste de tyvärr få tycka så.
Jag diskuterade detta ämne med min mamma under en lite roadtrip idag. Hon jobbar med ganska många "nyanlända" som dom kallar det, just nu. Hon är verkligen insatt i hur de ska integreras i språket osv. Sen kan det även bli lite tjorvigt på arbetsplatser och dylikt när de som följer Islam måste be ett x-antal gånger under en arbetsdag. Kanske extra bökigt för de bokstavstroende.
Men man måste ju kunna visa varandra ömsesidig respekt vad gäller det. Man får inte ta bort deras tro, det är väldigt fel. Men samtidigt borde religionen (oavsett vilken) kunna anpassas till jobbet eller vad det nu rör sig om.
Som så ofta annars också rör jag som vanligt ihop allt, och såhär i skriven text är det svårt att få ur sig allt utan att skriva en hel roman.
Men summan av kardemumman är som i förra inlägget: Kan man bara inte se sig själv som världsmedborgare istället? Och på så sätt respektera varandras tro och livssyn.
Jag försöker inte döma eller ha fördomar, men ibland kan det vara svårt när man inte är tillräckligt insatt, vilket jag inte känner att jag är.
Men som sagt, mycket fascinerande...
Jag diskuterade detta ämne med min mamma under en lite roadtrip idag. Hon jobbar med ganska många "nyanlända" som dom kallar det, just nu. Hon är verkligen insatt i hur de ska integreras i språket osv. Sen kan det även bli lite tjorvigt på arbetsplatser och dylikt när de som följer Islam måste be ett x-antal gånger under en arbetsdag. Kanske extra bökigt för de bokstavstroende.
Men man måste ju kunna visa varandra ömsesidig respekt vad gäller det. Man får inte ta bort deras tro, det är väldigt fel. Men samtidigt borde religionen (oavsett vilken) kunna anpassas till jobbet eller vad det nu rör sig om.
Som så ofta annars också rör jag som vanligt ihop allt, och såhär i skriven text är det svårt att få ur sig allt utan att skriva en hel roman.
Men summan av kardemumman är som i förra inlägget: Kan man bara inte se sig själv som världsmedborgare istället? Och på så sätt respektera varandras tro och livssyn.
Jag försöker inte döma eller ha fördomar, men ibland kan det vara svårt när man inte är tillräckligt insatt, vilket jag inte känner att jag är.
Men som sagt, mycket fascinerande...
tisdag 20 oktober 2009
Sverige?!
Läste igår en skrämmande debattartikel skriver i Aftonbladet av SD:s-ledare. Han vill, för att tala klarspråk, bevara Sverige svenskt. I min gamla blogg har jag nämnt detta någon gång tidigare har jag för mig. Jag är inte så himla säker på vad Sverige är, och vad svenskt är. Jag antar att jag kan kalla mig svensk, är född i Sverige, har svenska föräldrar osv osv.
Men för mig kvittar det helt ärligt. Självklart ska folk kunna bete sig oavsett var man är ifrån och var man bor, jag påstår såklart inte att några är varken bättre eller sämre än andra. Men vad är det som är så farligt med islam? Vad är det som är så farligt med andra nationaliteter? Vad tar landet för skada av att vara mångkulturellt och vad gör det om det byggs ett par moskéer här eller där?
Vi är alla människor på samma klot. Kan man inte tänka mera globalt? Kan man inte tänka att en människa är en människa, oavsett religion, hudfärg, hårfärg, nationalitet? Varför är det så viktigt att bevara det svenska?
På vilket sätt bevaras t.ex den kanariska kulturen när det där ploppar upp svenska hotellkomplex i varje vrå som finnar på en retlig tonåring? När menyer på restauranger, i "utlandet", är skrivna på svenska? Ska vi även bevara det svenska utomlands? Om vi nu som nation lyckats nästla oss in i utlandet på det sättet, finns ju "vi" även där, och har således befäst en liten bit av Sverige någon annanstans.
För mig kvittar det verkligen. För mig är inte Sverige, som svenskt, så himla viktigt. Sverige är ett land som alla andra och här bor människor av alla de slag. Världen är ett klot som hyser människor, människor som borde respektera varandra och acceptera varandra för just det. Att vi är människor på samma planet. Det är inte mycket mer än världsliga ting som skiljer oss åt. Vi ser olika ut. Men vi får lika ont när vi gör oss illa, vi saknar på samma sätt, gråter och skrattar på samma sätt.
Det finns inte ett uns av rasistiskt tänk hos mig. Det är en orimlig tanke att anse någon vara mindre värd baserat på deras ursprung, religion eller vad det nu kan vara.
Så nu har jag fått det sagt. Jag avslutar här, även om jag skulle kunna skriva i en evighet om detta.
Men för er som är intresserade råder jag er att läsa hans artikel, man blir arg det blir man, men det är intressant att läsa hur han tänker.
Men för mig kvittar det helt ärligt. Självklart ska folk kunna bete sig oavsett var man är ifrån och var man bor, jag påstår såklart inte att några är varken bättre eller sämre än andra. Men vad är det som är så farligt med islam? Vad är det som är så farligt med andra nationaliteter? Vad tar landet för skada av att vara mångkulturellt och vad gör det om det byggs ett par moskéer här eller där?
Vi är alla människor på samma klot. Kan man inte tänka mera globalt? Kan man inte tänka att en människa är en människa, oavsett religion, hudfärg, hårfärg, nationalitet? Varför är det så viktigt att bevara det svenska?
På vilket sätt bevaras t.ex den kanariska kulturen när det där ploppar upp svenska hotellkomplex i varje vrå som finnar på en retlig tonåring? När menyer på restauranger, i "utlandet", är skrivna på svenska? Ska vi även bevara det svenska utomlands? Om vi nu som nation lyckats nästla oss in i utlandet på det sättet, finns ju "vi" även där, och har således befäst en liten bit av Sverige någon annanstans.
För mig kvittar det verkligen. För mig är inte Sverige, som svenskt, så himla viktigt. Sverige är ett land som alla andra och här bor människor av alla de slag. Världen är ett klot som hyser människor, människor som borde respektera varandra och acceptera varandra för just det. Att vi är människor på samma planet. Det är inte mycket mer än världsliga ting som skiljer oss åt. Vi ser olika ut. Men vi får lika ont när vi gör oss illa, vi saknar på samma sätt, gråter och skrattar på samma sätt.
Det finns inte ett uns av rasistiskt tänk hos mig. Det är en orimlig tanke att anse någon vara mindre värd baserat på deras ursprung, religion eller vad det nu kan vara.
Så nu har jag fått det sagt. Jag avslutar här, även om jag skulle kunna skriva i en evighet om detta.
Men för er som är intresserade råder jag er att läsa hans artikel, man blir arg det blir man, men det är intressant att läsa hur han tänker.
Promenad
Jag är smått beroende nu, av att gå. Jag gillar att traska till dagis och hem igen ett par gånger varannan dag. När vi är hemma hela högen känner jag att jag måste ut. Idag har det bara blivit en liten kortis runt Lugnviks centrum, men det blir lätt så när Atle bestämmer takten. Han ville knata omkring och då får han gärna det. Det är så gulligt med små knatande bebisar som ser ut som sjöstjärnor. Nu är han kanske ingen bebis längre, det beror på vem man frågar.
Har idag fått höra att jobbet ska ut på resa, till Stockholm närmare bestämt. Jag fick frågan om jag ville följa, och nu funderar jag hit och dit om jag ska det. Det skulle vara kul samtidigt som det är skönt att vara hemma, gillar att vara hemma. Vi skulle på nån utbildning, och även fast jag inte vet i vad så känner jag att det skulle vara kul. Och att jag borde få vara lite Karin vet väl de allra flesta vid det här laget. Den där Karin är borttappad sen länge så att försöka hitta igen henne vore ju inte helt fel.
Eftersom jag ändå inte ammar längre så spelar det ju inte så stor roll för lillan heller, och pappan skulle nog absolut inte ta skada av att vara själv med barnen mer än bara några timmar.
Grejen är bara att de ville veta med ganska kort varsel och det stressar upp mig lite, resan är snart och jag vill ha lite tid att ladda...
Det tål att tänkas på....en för och emot lista emottages med största glädje..
Har idag fått höra att jobbet ska ut på resa, till Stockholm närmare bestämt. Jag fick frågan om jag ville följa, och nu funderar jag hit och dit om jag ska det. Det skulle vara kul samtidigt som det är skönt att vara hemma, gillar att vara hemma. Vi skulle på nån utbildning, och även fast jag inte vet i vad så känner jag att det skulle vara kul. Och att jag borde få vara lite Karin vet väl de allra flesta vid det här laget. Den där Karin är borttappad sen länge så att försöka hitta igen henne vore ju inte helt fel.
Eftersom jag ändå inte ammar längre så spelar det ju inte så stor roll för lillan heller, och pappan skulle nog absolut inte ta skada av att vara själv med barnen mer än bara några timmar.
Grejen är bara att de ville veta med ganska kort varsel och det stressar upp mig lite, resan är snart och jag vill ha lite tid att ladda...
Det tål att tänkas på....en för och emot lista emottages med största glädje..
måndag 19 oktober 2009
Idag när jag lämnade min älskade son på dagis så grät han inte en droppe. Inget skrik, ingenting, bara massa lek i sandlådan. Det var oerhört skönt.
Som jag bävade innan, men jag försökte att inte visa det, jag peppade istället nåt alldeles oerhört. Det började jag med redan igår, och berättade att vi skulle dit idag och pratade om alla kompisar han skulle få leka med. Jag trodde det skulle bli total katastrof då han gnällde till lite i vagnen när vi precis stannade där utanför, men det tror jag berodde på att han inte fick komma ur den fort nog. Sen var det marsch fram till leksakerna och sen till sandlådan. Så jag tror jag fortsätter med peppandet, det kan ju inte direkt skada i alla fall.
På torsdag hoppas jag på en tripp till Svenstavik. Nu kanske inte det låter som det roligaste man kan göra, men där finns nämligen ett Dollarstore där man kan köpa diverse skoj. Så det hoppas vi på!
Som jag bävade innan, men jag försökte att inte visa det, jag peppade istället nåt alldeles oerhört. Det började jag med redan igår, och berättade att vi skulle dit idag och pratade om alla kompisar han skulle få leka med. Jag trodde det skulle bli total katastrof då han gnällde till lite i vagnen när vi precis stannade där utanför, men det tror jag berodde på att han inte fick komma ur den fort nog. Sen var det marsch fram till leksakerna och sen till sandlådan. Så jag tror jag fortsätter med peppandet, det kan ju inte direkt skada i alla fall.
På torsdag hoppas jag på en tripp till Svenstavik. Nu kanske inte det låter som det roligaste man kan göra, men där finns nämligen ett Dollarstore där man kan köpa diverse skoj. Så det hoppas vi på!
lördag 17 oktober 2009
Diskriminering?
Det påstås av en del att Icas nya reklam är just det, diskriminerande, men jag vet inte det jag. Även om killen i filmen, den nya praktikanten, har Downs Syndrom så har han alldeles säkert fått bestämma själv om han vill vara med eller inte.
Det är väl inte fel att funktionshindrade ska få vara med i TV eller annan media.
Jag tror att det ligger till på det viset att de som tycker det är fel vet inte själv hur dom ska hantera människor med någon form av handikapp i verkliga livet heller. Dom är inte farliga, och dom är i allra högsta grad människor dom också och ska således få synas och höras precis lika mycket som alla andra.
Så, nu har jag fått det sagt också...
Det är väl inte fel att funktionshindrade ska få vara med i TV eller annan media.
Jag tror att det ligger till på det viset att de som tycker det är fel vet inte själv hur dom ska hantera människor med någon form av handikapp i verkliga livet heller. Dom är inte farliga, och dom är i allra högsta grad människor dom också och ska således få synas och höras precis lika mycket som alla andra.
Så, nu har jag fått det sagt också...
fredag 16 oktober 2009
Goda nyheter
Har jag fått idag på dagis. Sonen bits inte, nyps inte och slåss inte längre. Tack för det!!! Men däremot är han mer mammig än någonsin förut vilket medför att han gråter redan innan vi kommit in genom dörren på dagis.
Han surar även lite till och från under dagen ibland, men för det mesta går det bra. Han har nog verkligen kommit på att han är ensam där, eller inte ensam, men utan mamma i alla fall. Det ska bli intressant att se om det går bättre när Nisse lämnar. Han har ju bara möjlighet att göra det var 3:e vecka, det medför brist på sovmorgon, men han får ta det. Han kan sova en stund på dagen istället.
I helgen får vi nog köra nån form av utanmamma-terapi och låta Atle vara med pappa mer än vanligt. Allt för att få honom att bli mindre mammig för nu är det helt galet. Det är väl nån sån där fas och det går säkert över, men slitsamt kan det va även om man vet det.
Jag har kommit på att jag gjort något väldigt, väldigt dumt. Jag har slängt mina kängor, båda paren. Både mina Dr Martens och mina Undergrounds, aarrrghh. Har ju sett att det är inne nu, och har såklart, eftersom de finns överallt, blivit sugen på ett par igen..hmm, det blir till att spara kosing så man kan köpa ett par...
Nu: väcka lillan
Han surar även lite till och från under dagen ibland, men för det mesta går det bra. Han har nog verkligen kommit på att han är ensam där, eller inte ensam, men utan mamma i alla fall. Det ska bli intressant att se om det går bättre när Nisse lämnar. Han har ju bara möjlighet att göra det var 3:e vecka, det medför brist på sovmorgon, men han får ta det. Han kan sova en stund på dagen istället.
I helgen får vi nog köra nån form av utanmamma-terapi och låta Atle vara med pappa mer än vanligt. Allt för att få honom att bli mindre mammig för nu är det helt galet. Det är väl nån sån där fas och det går säkert över, men slitsamt kan det va även om man vet det.
Jag har kommit på att jag gjort något väldigt, väldigt dumt. Jag har slängt mina kängor, båda paren. Både mina Dr Martens och mina Undergrounds, aarrrghh. Har ju sett att det är inne nu, och har såklart, eftersom de finns överallt, blivit sugen på ett par igen..hmm, det blir till att spara kosing så man kan köpa ett par...
Nu: väcka lillan
tisdag 13 oktober 2009
Myspropp
Det här är mys på hög nivå, nog för att liten var sjuk när detta kort togs, men detta kan jag sakna ibland. Sakna när han var sådär yttepytte och sov i famnen och bara mös.
Lillan är visserligen liten, men tiden för att bara råmysa med henne finns liksom inte på samma sätt. Jag vill ha relativt fasta rutiner för henne direkt så det blir lättare med storebror. Eller ja? Ni förstår kanske!? Det blir mycket enklare om man vet hur och när hon äter osv....
Nu vaknade lillen...
måndag 12 oktober 2009
Dagisångest
Jag tyckte aningens synd om min lilla kille idag när det var dags att lämna på dagis. Han ville verkligen inte, han bara skrek och grät, det var bara att bita ihop och säga hejdå och gå därifrån.
Så var han inte alls i början, så det kommer nu. Till en början brydde han sig inte ens, men det kommer väl nån gång så är det ju. Hoppas han blir glad när jag kommer och hämtar sen...
Nu: bada
Så var han inte alls i början, så det kommer nu. Till en början brydde han sig inte ens, men det kommer väl nån gång så är det ju. Hoppas han blir glad när jag kommer och hämtar sen...
Nu: bada
söndag 11 oktober 2009
Samma lika
idag, ingen inspiration att skriva, inget att skriva om. Det blir bara barnen hela tiden och även om det ite alls är fy skam vore det lite kul att ha något annat att skriva om.
Har i och för sig sjungit idag, i stora kyrkan, och det var väl helt ok, det är ju alltid kul att sjunga även om jag inte alltid kan stå för det jag sjunger. Men jag får väl stå för det då i alla fall, att inte stå för det..
I morrn är det dagisdags igen, hoppas på promenad och finväder. Det är grymt skönt med en promenix sådär på morgonen, man saknar det om man inte är ut minst en gång om dagen...
Lite friskluft måste man i alla fall ha...
Har i och för sig sjungit idag, i stora kyrkan, och det var väl helt ok, det är ju alltid kul att sjunga även om jag inte alltid kan stå för det jag sjunger. Men jag får väl stå för det då i alla fall, att inte stå för det..
I morrn är det dagisdags igen, hoppas på promenad och finväder. Det är grymt skönt med en promenix sådär på morgonen, man saknar det om man inte är ut minst en gång om dagen...
Lite friskluft måste man i alla fall ha...
lördag 10 oktober 2009
Jaaa
Kanske ska man skriva nåt? Det händer inte så rackarns mycket och jag har inga strålande idéer om något att jag vill ha sagt.
Atle har varit sjuk, igen, och hemma från dagis nån dag. Vilket är grymt tråkigt, både för honom och mig. Det är galet jobbigt när han är sjuk och klängig, men det går ju över som tur är. Det är inte det att jag inte tycker om att han blir så himla mammig, men det skulle vara trevligt att få något gjort, eller i alla fall få mata lillan utan att det blir världskrig.
Idag har vi varit på invigning på Atles dagis, det var trevligt, men lite trist att Atle sov. Då det var mycket för hans skull vi var där. Han fick i alla fall träffa Daad´n lite grann och det är ju aldrig fel.
I morrn blir det en tidig morgon då vi ska sjunga i stora kyrkan, men det är väl bara att pallra sig iväg.
Det här var nog det tråkigaste inlägg jag åstadkommit på mycket länge, men just nu är inspirationen någon annanstans, tar igen det sen.
Atle har varit sjuk, igen, och hemma från dagis nån dag. Vilket är grymt tråkigt, både för honom och mig. Det är galet jobbigt när han är sjuk och klängig, men det går ju över som tur är. Det är inte det att jag inte tycker om att han blir så himla mammig, men det skulle vara trevligt att få något gjort, eller i alla fall få mata lillan utan att det blir världskrig.
Idag har vi varit på invigning på Atles dagis, det var trevligt, men lite trist att Atle sov. Då det var mycket för hans skull vi var där. Han fick i alla fall träffa Daad´n lite grann och det är ju aldrig fel.
I morrn blir det en tidig morgon då vi ska sjunga i stora kyrkan, men det är väl bara att pallra sig iväg.
Det här var nog det tråkigaste inlägg jag åstadkommit på mycket länge, men just nu är inspirationen någon annanstans, tar igen det sen.
onsdag 7 oktober 2009
Uttråkad och utsliten
Atle är sjuk, igen och jag blir sliten jag med. Den som tycker det är galet jobbigt att jobba har nog aldrig varit hemma med sjuka barn. En halv grad högre temp och lilleman blir oerhört sur, och behövande, helst ska man sitta med honom i knäet hela dagen och det blir ju lite svårt när lillasyster ska matas och bytas på mm. Det var såklart lite enklare när man bara hade ett barn, men det var också jobbigt då man i princip blir totalisolerad i hemmet om man inte har någon som hjälper till. Nu har ju jag en sambo som gör det han ska, men han jobbar ju också, denna vecka kvällsskift tyvärr, och livet blir ju inte skojigare när man är helt själv här hemma efter barnen somnat...
Nu blev det en jävla massa gnäll här känner jag. Men jag erkänner att det är jobbigare att ha två barn än ett. Men det är bara att bita ihop. Nä, fullt så allvarligt är det inte, men det ska bli skönt att börja jobba nån gång framöver för det är ju ingenting jämfört med det här...
Nu blev det en jävla massa gnäll här känner jag. Men jag erkänner att det är jobbigare att ha två barn än ett. Men det är bara att bita ihop. Nä, fullt så allvarligt är det inte, men det ska bli skönt att börja jobba nån gång framöver för det är ju ingenting jämfört med det här...
söndag 4 oktober 2009
Jämställdhet
Det är ett hett ämne idag, i synnerhet vad gäller barn och uppfostran av dom. Jag har skrivit om detta hur många gånger som helst, och diskuterat det ännu fler gånger. Nu pratar dom om det på TV, på nyhetsmorgon. Jag kommer säkert att motargumnetera något jag förut sagt, men kan vi inte på något vis bli jämställda men att mamman fortfarande vara mamma?
Det tycks vara så att en mamma och en pappa ska vara samma sak, att det inte ska vara någon skillnad. Markus Birro sitter med och diskuterar och jag måste säga att denna karl är mycket smart och har många bra argument.
Jag säger inte att en pappa inte ska/kan ha samma ansvar över allt som rör barn och hem som en mamma har. Men man måste ju ändå på något vis kunna behålla könen. Ska en pappa få amma om han vill och kan? Ska mamman låta bli?
Jag är absolut för jämställdhet, men jag vet inte om jag är för utplåning av könen, det är väl inte det som det ska handla om? Man måste ju kunna bli jämställda i alla fall. Jag sätter min tro till människor eget omdöme, att en icke delaktig pappa/mamma ska VILJA ta sitt ansvar vad gäller detta. Att om man vill dela helt och fullt på föräldraledigheten ska man få göra det, vill man inte ska man få slippa. Faktum är att vissa kommer förlora för mycket pengar om den förälder som tjänar mest måste vara hemma, och jag tror inte heller på att utplåna sin personliga/familjens ekonomi för barnens skull. Det är kanske ett väldigt löjligt argument, enligt vissa, men faktum kvarstår.
Eftersom jag älskar att diskutera och argumentera så måste jag såklart skriva av mig om det här. Jag tycker inte om förlegade könsroller som består i att mamman/kvinnan ska göra allt hemma och ställa upp på sex närhelst á Anna Anka, men som sagt tycker jag inte heller att könen ska utplånas. Möjligtvis kan vi utplåna de alltför starka könsrollerna, men faktum är att en man är en man och en kvinna är en kvinna. Sen är det upp till oss alla att göra det bästa av det.
Det tycks vara så att en mamma och en pappa ska vara samma sak, att det inte ska vara någon skillnad. Markus Birro sitter med och diskuterar och jag måste säga att denna karl är mycket smart och har många bra argument.
Jag säger inte att en pappa inte ska/kan ha samma ansvar över allt som rör barn och hem som en mamma har. Men man måste ju ändå på något vis kunna behålla könen. Ska en pappa få amma om han vill och kan? Ska mamman låta bli?
Jag är absolut för jämställdhet, men jag vet inte om jag är för utplåning av könen, det är väl inte det som det ska handla om? Man måste ju kunna bli jämställda i alla fall. Jag sätter min tro till människor eget omdöme, att en icke delaktig pappa/mamma ska VILJA ta sitt ansvar vad gäller detta. Att om man vill dela helt och fullt på föräldraledigheten ska man få göra det, vill man inte ska man få slippa. Faktum är att vissa kommer förlora för mycket pengar om den förälder som tjänar mest måste vara hemma, och jag tror inte heller på att utplåna sin personliga/familjens ekonomi för barnens skull. Det är kanske ett väldigt löjligt argument, enligt vissa, men faktum kvarstår.
Eftersom jag älskar att diskutera och argumentera så måste jag såklart skriva av mig om det här. Jag tycker inte om förlegade könsroller som består i att mamman/kvinnan ska göra allt hemma och ställa upp på sex närhelst á Anna Anka, men som sagt tycker jag inte heller att könen ska utplånas. Möjligtvis kan vi utplåna de alltför starka könsrollerna, men faktum är att en man är en man och en kvinna är en kvinna. Sen är det upp till oss alla att göra det bästa av det.
lördag 3 oktober 2009
Åre
Idag har vi varit till Åre en sväng, på höstmarknad. Tyckte inte det va så mycket att hänga i granen så där blev vi inte särskilt långvariga, vi sa hej till momma och moffa och sen traskade vi tillbaka till stationshuset och matade barn. Men vi hittade på något i alla fall och fick komma ut på en liten tur, vilket inte är varje dag.
Under middagen var det en liten tjej som absolut inte ville sova, så vi höll på att tappa tålamodet hela högen. Men eftersom vi behövde köpa ingredienser till kvällens bullbak tog pappan md sig tussan på en tur i bilen så hon fick snarka en stund. Själv tog jag med mig Atle ut på gården och hängde lite med grannarna, alla tre barnen var lite trötta och tjuriga så det blev en kortis. Jag tror till och med Atle sa att han ville gå in, han sa något som lät som nooin och när jag frågade om han sa att han ville gå in så blev han tyst, vilket han brukar bli när man chansar på rätt ord. Sen gick han med bestämda sidsteg mot dörren.
Det var ingen direkt värme därute så jag förstår precis...
Nu bakas det i alla fall bullar. Det är ju för tusan kanelbullens dag i morrn, och det måste ju firas såklart...
Under middagen var det en liten tjej som absolut inte ville sova, så vi höll på att tappa tålamodet hela högen. Men eftersom vi behövde köpa ingredienser till kvällens bullbak tog pappan md sig tussan på en tur i bilen så hon fick snarka en stund. Själv tog jag med mig Atle ut på gården och hängde lite med grannarna, alla tre barnen var lite trötta och tjuriga så det blev en kortis. Jag tror till och med Atle sa att han ville gå in, han sa något som lät som nooin och när jag frågade om han sa att han ville gå in så blev han tyst, vilket han brukar bli när man chansar på rätt ord. Sen gick han med bestämda sidsteg mot dörren.
Det var ingen direkt värme därute så jag förstår precis...
Nu bakas det i alla fall bullar. Det är ju för tusan kanelbullens dag i morrn, och det måste ju firas såklart...
fredag 2 oktober 2009
Tussan
Jag har även en unge till, hennes humör har inte visat av sig så mycket än. Hon mest bara sover och äter hela tiden. Ja, hungrig det är hon, väldigt hungrig. Men hon får äta hur mycket hon vill under dagtid så länge hon sover hela natten, och det gör hon minsann. Förhoppningsvis har denna donna ärvt sin pappas humör, för jag tror inte det blir så skoj med två ungar som ärvt mitt humör. Pappan är den lite lugnare typen och det har förhoppningsvis smittat av sig på någon av dom små. Annars gör det nog inte så mycket om lillan har humör också, det är ju som sagt roligare med humör än en liten mespropp.
torsdag 1 oktober 2009
Fisen
Jag har fått en unge med ett strålande humör, ett fantastiskt, roligt, galet humör. Det är den här ungen, min älskade unge. Han är otroligt duktig att säga till när något är fel, när han inte får som han vill och när saker inte går som han tänkt. Jag tycker ibland att det kan vara lite slitsamt, men jag tycker oftast att det är ganska roligt att han har humör, att han inte är någon mespropp. Rolig är han också, och en riktig myspropp. Så, nu har jag fått det sagt...Nytt
Då har man skaffat sig en ny blogg då. Tröttnade lite på den förra och hoppas att det blir bättre här.
Det är rätt många jag vet som bloggar med blogger så helt jävligt kan det ju inte vara...
Vi får se hur det går, nu ska jag först bara lära mig alla funktioner och grejer och pyssla till det lite så blir det kanoners ska ni se. Hoppas att de flesta läsare kommer med från min gamla blogg. Välkomna!
Det är rätt många jag vet som bloggar med blogger så helt jävligt kan det ju inte vara...
Vi får se hur det går, nu ska jag först bara lära mig alla funktioner och grejer och pyssla till det lite så blir det kanoners ska ni se. Hoppas att de flesta läsare kommer med från min gamla blogg. Välkomna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
