Vilket mästerverk!

Barnen har hjälpt till att klä granen:)

Jag fattar verkligen inte...

Nu har jag lyckats reta upp mig själv igen, eller snarare jaga upp mig. Det är andra som retar upp mig och jag som låter mig själv bli uppjagad.

Måste vi, som föräldrar, verkligen slänga in våra barn i stereotypa könsroller? Det är ju inte så att lilla "Lisa" 2 veckor gammal skriker rakt ut om hon inte får ha rosa kläder. Det är inte heller så att lilla "Pelle" i samma ålder inte kan sova om han inte har blå kläder, fått berättat för sig att det finns massa roliga bilar och traktorer här i världen och att han minsann ska bli något riktigt utöver det vanliga när han blir stor. En riktig karl, som kommer hem och lägger labbarna på bordet och väntar på att maten ska bli klar.

Att vara barn (i de flesta fall) är att vara fri. Fri att tänka, fri att vara, fördomsfri, fri från impulskontroll. Att, som förälder, begränsa allt sånt kan inte vara sunt.
Varför kan inte en liten kille ha rosa sparkdräkt? Förmodligen för att folk då skulle tro att det var en tjej, och vad händer om folk gör det? Ska man som förälder verkligen begränsa sina barn nu såhär kring jul? Jag tänker först och främst på luciafirandet, vad har sonen/dottern för val? Tittar andra föräldrar konstigt på pepparkaksgumman som inte har klänning utan istället byxor? Låt dom titta, låt dom döma föräldrarna efter barnen. Låt dom tro att föräldrarna till det där barnet kan ju inte vara kloka, tjejer ska ju vara lucia/tärna that´s it. Där tar alternativen slut???
Nä, för bövelen. Låt dotra ha "pojkkläder" och sonen ha "flickkläder", låt dom vara fria, fria att vara barn.
I sinom tid kommer dom nog på var dom hör hemma och hur dom vill vara, vad som gör att dom mår bra, vilken hårfärg dom vill ha, hur skorna ska se ut...ja, listan kan göras lång. Men för faan, begränsa inte barnen i att vara barn....

Jag undrar

Jag undrar när jag ska ta reda på vad jag vill göra med mitt liv.
Jag undrar när jag ska veta vad jag vill bli.
Jag undrar när jag ska bli den där mamman jag drömmer om att bli, den där som alltid hittar på pyssliga saker med barnen, som alltid är aktiv, som aldrig är trött och grinig, som har änglabarn som alltid gör som jag vill.
Jag undrar vad som har betydelse.
Jag undrar vad som spelar roll.

Jag undrar och funderar över en massa saker. Jag undrar när jag ska sluta med det...