Tassa på tå

Jag har ibland svårt att prata om saker som tynger mig, och jag gillar verkligen inte att såra folk. Detta ställer till det alldeles oerhört för mig, för det mesta. Jag går och irriterar mig på saker och ting hos folk i min närhet, men kan liksom inte få ur mig det för att jag vet att jag när det väl kommer ut så har jag hunnit bli så arg så att det bara sårar. Då håller jag det inom mig och blir apirriterad på allt.
Det är trots allt av egen erfarenhet jag håller det inom mig eftersom jag vet att oavsett hur det kommer ut så blir det fel.
Man tassar på tå för att någon annan ska slippa grina, men på insidan pyr det så in i...och jag blir skitarg.

Det är mycket nu, mycket jag är trött och less på, det kunde varit bättre, mycket bättre. Men jag ORKAR INTE vara den som tar tag i ALLT, jag måste kunna känna att jag kan slappna av och ändå veta att inte hela världen faller ihop och isär...Det kanske ligger hos mig, det kanske ligger hos någon annan.

Sen nåt som inte har något med detta att göra: Var glad att någon VILLE köpa Saab, skulle inte så många arbetare bli drabbade så fick dom gärna lägga ner skiten...