Prata prata prata

Jag är oerhört tacksam att jag har ett barn som pratar rätt mycket, det blir inte längre så mycket frustration från unge herrns sida nu när han kan göra sig förstådd mer eller mindre. Visst har vi fighter, måååånga, men det är mer av trots från tidigare nämnda herres sida. Han vill så klart ha det på sitt sätt, men det är inte alltid man får som man vill. Försöker tala om det för honom med jämna mellanrum, att livet kommer bli väldigt tufft om han tror att han ska få som han vill jämt. Men vi kommer ändå rätt bra överens. Han är ju världens gofis, han t.o.m säger det själv, så man får sina mysiga stunder på soffan när han bara vill kramas och sitta i mammans knä, sånt gillas.

Ja, det var denna kvartalsrapport.
Nu: sängen