söndag 13 december 2009

Fri

Jag vill att mina barn ska vara fria, fria att tänka vad/hur dom vill, fria att vara precis som dom vill. Kunna känna att man får vara som man är. Känna och veta att dom duger som dom är, att dom är fina människor. Att vara individer.
Det finns många fördomar i vårt samhälle som kan sätta käppar i hjulet för det mesta. Dessa stoppar även mig, men jag vill att mina barn ska kunna se förbi det och bara strunta i det.
Vad skulle omgivningen säga om jag satte på Atle en klänning? Varför bryr jag mig egentligen?
Jag vill att han ska bli ett fritt barn, att han ska få vara barn så länge han kan. Han ska få ha nagellack om han vill, han ska få ha rosetter i håret och rosa strumpbyxor om han vill.
Men andras fördomar hindrar mig lite, det ska jag erkänna. Men jag tänkte bryta ner det nu, vi börjar smått men vi måste börja någonstans. Någon generation måste börja någonstans...så är det bara...

3 kommentarer:

Nisse sa...

Tur att vi tänker lika eftersom vi skall fostra våra barn i ett antal år till.

Anonym sa...

Momma sa: Det måste som sagt börja hos nån generation och nu har ni chansen, kör på.
Puss ocxh Kram

Anna sa...

Du är klok du ;-)