Den här veckan är en vecka jag inte borde ha haft barn. Jag har varit helt ur spel på den fronten och barnen har varit lika avigt inställda dom. Vissa gånger får man bara inte till det och allt grundar sig i min inställning till hur dagen kommer te sig. Är jag trött blir jag lättretlig vilket, såklart, smittar av sig på barnen.
Jag hoppas att Atle når en ålder snart då han kan leka eller göra saker själv i större utsträckning, för just nu kräver han väldigt mycket av mig att till och med en så enkel grej som att laga mat blir ett oerhört projekt. Han vill liksom sitta fast vid mig hela tiden och det gör det lite tjorvigt när man har en till att hålla koll på.
Men som man säger: Efter regn kommer solsken. Så även här, efter en hel dag med bara jag tid så hade jag idag helt nya krafter till att laga mat med en hel barnaskara runt fötterna. Att kämpa för att hålla lillan vaken en liten stund extra verkade inte heller särskilt slitsamt.
Vissa dagar känner man sig som den sämsta mamma som vandrat på denna jord, och andra (de flesta) tycker man att man får ihop tiden väldigt bra, att allt klaffar och funkar precis som man tänkt. Den största behållningen är glada, nöjda barn som trivs i varandras sällskap, det är då man får bekräftat att man faktiskt klarar det rätt bra ändå...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Självklart smittar det av sig om du har en dålig dag men tur är det väll att dessa dagar är få. Snart är det ju min tur att få dagar att både klaffa och ramla ihop fullständigt. Roland sa: Efter regn komm..., ja, du vet hur det slutar.
Puss
Jag har aldrig tvivlat på din förmåga som mamma, fast man är mamma är man ju en helt vanlig människa också, med alldeles vanliga fel och brister. finns ingen som är fullkomlig.
Du är en kanonmorsa.
Puss
Skicka en kommentar