Fascination

Jag fascineras av mig själv, jag beundrar mig själv, inte jämt men mer och mer ofta.
Under de flesta av dygnets vakna timmar tänker jag på barnen, för det mesta full fokus på barnen. Kanske inte så att jag sitter och molstirrar på dom en hel dag, men tankarna surrar alltsom oftast runt hur dom har det, vad dom vill och sedan efter bästa förmåga uppfylla deras önskemål. Mat, blöjor, sömn ja, vad det nu kan vara.
Det är många gånger slitsamt att ha den kollen, att inte släppa kollen. Så också på hemmet. Jag vill att det ska vara fint här hemma, för min egen skull, för att jag ska trivas. Jag vill trivas. Barnen vill och ska trivas. Det är inte alltid jag orkar genomföra allt jag funderar på, men tankarna finns där jämt, om att där ska det städas, det där borde diskas och dom där kläderna bör tvättas. Det är tröttsamt då mina tankar tycks vara de enda som tänks.
Maten är ett annat stort aber, alla vill äta, alla blir hungriga och det finns en kock, eller åtminstone en som verkställer tankarna om att vi borde äta genom att faktiskt laga mat.

Det var en liten, liten del av mina söndagsfunderingar