Promenad

Jag är smått beroende nu, av att gå. Jag gillar att traska till dagis och hem igen ett par gånger varannan dag. När vi är hemma hela högen känner jag att jag måste ut. Idag har det bara blivit en liten kortis runt Lugnviks centrum, men det blir lätt så när Atle bestämmer takten. Han ville knata omkring och då får han gärna det. Det är så gulligt med små knatande bebisar som ser ut som sjöstjärnor. Nu är han kanske ingen bebis längre, det beror på vem man frågar.

Har idag fått höra att jobbet ska ut på resa, till Stockholm närmare bestämt. Jag fick frågan om jag ville följa, och nu funderar jag hit och dit om jag ska det. Det skulle vara kul samtidigt som det är skönt att vara hemma, gillar att vara hemma. Vi skulle på nån utbildning, och även fast jag inte vet i vad så känner jag att det skulle vara kul. Och att jag borde få vara lite Karin vet väl de allra flesta vid det här laget. Den där Karin är borttappad sen länge så att försöka hitta igen henne vore ju inte helt fel.
Eftersom jag ändå inte ammar längre så spelar det ju inte så stor roll för lillan heller, och pappan skulle nog absolut inte ta skada av att vara själv med barnen mer än bara några timmar.
Grejen är bara att de ville veta med ganska kort varsel och det stressar upp mig lite, resan är snart och jag vill ha lite tid att ladda...

Det tål att tänkas på....en för och emot lista emottages med största glädje..