Uttråkad och utsliten

Atle är sjuk, igen och jag blir sliten jag med. Den som tycker det är galet jobbigt att jobba har nog aldrig varit hemma med sjuka barn. En halv grad högre temp och lilleman blir oerhört sur, och behövande, helst ska man sitta med honom i knäet hela dagen och det blir ju lite svårt när lillasyster ska matas och bytas på mm. Det var såklart lite enklare när man bara hade ett barn, men det var också jobbigt då man i princip blir totalisolerad i hemmet om man inte har någon som hjälper till. Nu har ju jag en sambo som gör det han ska, men han jobbar ju också, denna vecka kvällsskift tyvärr, och livet blir ju inte skojigare när man är helt själv här hemma efter barnen somnat...

Nu blev det en jävla massa gnäll här känner jag. Men jag erkänner att det är jobbigare att ha två barn än ett. Men det är bara att bita ihop. Nä, fullt så allvarligt är det inte, men det ska bli skönt att börja jobba nån gång framöver för det är ju ingenting jämfört med det här...